När Dregen var 11 år tog hans pappa livet av sig på andra sidan dörren i lägenheten i Nässjö.
– Jag har svårt för innedörrar med frostat glas och blåa rep, sa han i TV-programmet Berg flyttar in.

Nässjöbördige Dregen, eller Andreas Tyrone Svensson, som han egentligen heter, är idag en vida omtalad rockgitarrist och för-grundsfigur i Backyard Babies.
Backyard Babies behöver kanske inte någon närmare presentation i dessa trakter. Nässjösönerna är ett av Sveriges största rockband och kanske samtidigt ett utav de mest kontroversiella. Deras balansgång mellan hederlig, svettig källarrock på skumma svartklubbar till stora kommersiella radiohits är ibland hårfin. Nicke Borg, Dregen, Johan Blomquist och Peder Carlsson har släppt ett 20-tal plattor och turnerat över hela världen.  Bra låtar, hårt arbete och idogt promotande samt turnerande har gett resultat. Stilen är rock n roll men med varierade influenser på varje skiva.
Vision Höglandet fick tag i Dregen på telefon från Budapest där gruppen skulle spela på en av Europas största musikfestivaler senare på kvällen.
– Det har blivit många festivaler i sommar. Jag tror det är 36 stycken sedan i maj, varav bara fem i Sverige. Den sista festivalen blir Eksjö Stadsfest nu i augusti, förklarar Dregen.

Bandet fyller 20 år i år, grattis!
– Tack för det, vi kommer att fira med att ge ut en coffeshopbok i LP-format, fullmatad med bilder och medföljande CD-skivor och även en dokumentär på DVD. Det blir mycket jobb med detta i höst och runt nyår planerar vi en 20-års turnÖ©.

Ni har hållt ihop i 20 år, hur klarar man det?
– Det är som ett gammalt gaggigt förhållande; vi är mer som en familj än ett band. Det finns så många andra djävla idioter än dem man spelar med så varför inte. Vi är samma gäng som vi var när vi startade hemma i Nässjö och drog fullt hus på Pinnen. Idag är vi 36 år hela bunten.

Hur går det med fisket, blir det en runda med spöt på Donau innan spelningen i ikväll?
– Jag släpar faktiskt med mig fiskeutrustningen på hela turnÖ©n och har fått några fina firrar. Men det blir inget med Donau. Där finns det nog mest tomflaskor och gamla galoscher.

Du gifte dig förra veckan, hur känns det?
– Helt djävla fantastiskt. Otroliga vuxenpoäng måste jag säga. Jag checkade in på ett hotell efter bröllopet och bad om ett rum för mig och min fru. Det kändes riktigt bra.

Ni gifte er i kyrkan, tror du på Gud?
– Jag tror på något stort, jag har faktiskt varit med om ett mirakel en gång men det vill jag inte tala om mer än så.

Vilka är dina musikaliska förebilder?
– När jag var 6 år fick jag se en Kiss-poster och sedan var jag hookt och är ännu. Idag lyssnar jag på allt; jazz, hårdrock.

Du har turnerat hela ditt liv, vad driver dig?
– Vad driver folk att sitta i kassan på Vivo år efter år? Jag vill nog förmedla något som jag inte riktigt kan ta på. Jag har haft ett driv hela mitt liv för att få igenom mina idÖ©er. Kan jobba hårt så länge det är mina idÖ©er. Samtidigt lever jag i något slags utanförskap. Vi har gjort många bra plattor, samtidigt känner vi att vi vill göra den klassiska rockplattan som finns där någonstans. När vi har gjort den så vet jag inte vad vi ska göra. (Skratt)

Kan du nämna någon höjdpunkt under de 20 åren med ditt band?
– Otroligt svårt, det finns så många nivåer. Vårt första gigg och att få utsålt på Pinnen hemma i Nässjö var oerhört stort för oss. Lika stort som att turnera med AC/DC och spela för 15 000. En annan bit är att få spela på nya kontinenter; i Sidney, Japan, New York, Rio och så vidare. Det är en speciell känsla att få säga Good evening New York på en spelning. Jag har svårt att förstå artister som sjunger på svenska och harvar på den djävla E4:an år efter år.

I TV-programmet Berg flyttar in berättade du om när din pappa tog livet av sig när du var 11 år. Hur har det präglat ditt liv?
– Jag och familjen var i lägenheten när han hängde sig i ett rum han låst in sig i. Det var en sådan där innedörr med frostat glas så jag såg någon slags siluett. Naturligtvis har det präglat mig. Samtidigt tror jag inte att jag hade varit där jag är i dag om det inte hade hänt. Det som tar emot och är jobbigt blir liksom en styrka. Idag kan jag ta motgångar på ett annat sätt då jag varit med om det värsta som kan hända.

av: Mikael Torstensson