Sommaren 2009 bestämde vi oss för att ta oss runt jorden landvägen. Det blev en tågresa på 1 100 mil från Sävsjö till Shanghai i Kina, genom Finland, Ryssland, Sibirien, Mongoliet, Gobiöknen och Kina. Sedan flög vi över Stilla havet till Los Angeles i USA. Därifrån bilade vi över hela kontinenten. Den första sträckan mellan Los Angeles och Chicago följde vi den legendariska Route 66. Vi hade två veckor på oss att köra de 700 milen mellan Los Angeles och New York. Vi som genomförde äventyret var Elisabeth, Mikael, Sara och Hanna Torstensson.

Klassiska Route 66, hundrtatals mil ren motornostalgi

Los Angeles, Kalifornien
Vi lämnar Los Angeles efter en våffelfrukost på hotellet och styr Forden österut. Det är enkelt att köra bil i USA. Vägarna är ofta väl tilltagna och trafiken flyter på i närmast laglig takt. Det verkar som alla ställt in farthållaren, lutat sig tillbaka och njuter av att glida fram i det dramatiska landskapet. Vi har runt 700 mil framför oss och om knappt två veckor ska vi vara framme i New York på andra sidan Nordamerika. Det känns oerhört spännande och lite pirrigt. Hinner vi i tid och hur ska resan bli? De första 500 milen har vi valt att göra världens mest klassiska bilresa då vi följer legendariska Route 66, vägen mellan Los Angeles och Chicago. 500 mil av ren motornostalgi. Nu räknar vi inte med att resa alla milen på den gamla vägen som i många stycken är övergiven och plundrad. Parallet går nämligen en ganska nybyggd motorväg och motorväg i USA är riktigt stort och riktigt bekvämt. Men ett antal mil blir det säker på den gamla mytomspunna asfalten som många drömmer hela livet om att få resa på. Vi färdas genom det kaliforniska landskapet som påminner om en enda stor filmkullis till någon av den uppsjö av westernfilmer som spelats in här och mer western kan det knappast bli än på USA:s västkust.

Coloradofloden utgör gränsen mellan Kalifornien och Arizona

Ö–ver Coloradofloden in i Arizona
Efter några timmar rullar vi över Coloradofloden och in i nästa delstat, Arizona, som hälsar oss välkomna med ett kargt ökenklimat. Vi kör genom Klippiga bergen, njuter av den dramatiska naturen och väljer så småningom att svänga in på den gamla klassiska Route 66. Här i utkanten av Mojaveöknen piskar vinden husväggarna bruna av sand och bensinpumparna smälter nästan i solen. Vägen är knagglig, hettan enorm och känslan total. Den gamla världsberömda vägen andas nostalgi och charm. Vi passerar Bagdad CafÖ© från filmen med samma namn och längs vägen står skelett av det som varit bensinstationer, hotell och butiker. Här och var ståtar bilvrak i ökensanden tillsammans med övergivna husvagnar. Detta är Amerika som det visas i ändlösa rader av filmer och det är vackert på något sätt. Vägen blir allt sämre och vi väljer att köra upp på motorvägen som går parallellt med Route 66. Vårt första stopp är planerat till Grand Canyon i Arizona. Naturen skiftar och blir lite grönare ju närmare Grand Canyon vi kommer. Vi tar in på ett motell i Williams någon timmes väg från de världsberömda flodfårorna som Coloradofloden skapat. Williams består av 19 motell, souvenirbutiker och restauranger. Vi kryper till kojs i själva presidentsviten som vi får för en spotstyvel då alla andra rum är upptagna. Inte så dumt!

Amerikanare campar gärna i stora husvagnar

Hus vid Route 66 i Arizona

Route 66 kantas av övergivna samhällen med bensinstationer och motell som lämnats vind för våg

Osannolikt storslaget
Efter en enkel frukost på motellet drar vi oss mot Grand Canyon. Naturfenomenet besöks av drygt 4 miljoner människor varje år och det är inte svårt att förstå varför. Vi börjar med ett besök på National Geographics besökscenter där vi ser en film på Imax-biografen som ger en hisnade introduktion till vad vi ska uppleva med egna ögon. Sedan bär det av in i naturreservatet. Vi kör genom eldhärjade skogar och plötsligt tar vägen slut. Framför oss breder en enorm dalgång ut sig och man frapperas över storslagenheten. En meter framför fötterna stupar ravinen två kilometer rakt ner. Detta är makalöst. Vi färdas längs kanten mil efter mil och stannar för att ta kort och klättra ut på klipporna vid särskilda platser där det går att parkera. Flera hundra personer måste räddas från Grand Canyon varje år och man kan lätt villa bort sig i den storslagna vildmarken. Många vandrar och tältar eller reser med båt nere på floden. Genom årtusendena har sådana äventyr kostat många människor livet i den påfallande dramtiska naturen.

Vid Grand Canyon varnar man för pumor

Grand Canyon tar andan ur besökarna

Gamla stan i New Mexikos största stad Albuquerque är oerhört charmig och andas mycket Mexiko

New Mexiko och skallerormar i kubik
Dagen efter fortsätter vi mot New Mexico och hamnar i delstatens största stad Albuquerque. En vacker ökenstad vid foten på det imponerande berget Sandia Peak som stoltserar med världens längsta linbana. Staden grundades av spanjorer och de spanska och mexikanska influenserna är tydliga. De gamla centrala delarna är oerhört charmiga och myllrar av hantverks- och suvenirbutiker blandat med mexikoinspirerade restauranger. Albuquerque härbergerar även USA:s nationella skallerormsmuseum. Innehavaren Bob Myers är en "biten" ormfantast och kan allt om världens giftormar. Han Han grundade själv museet för 16 år sedan och försöker förklara för oss hur viktiga skallerormar och andra mindre uppskattade varelser är för ekosystemet. Själv tycks Bob vara helt orädd för allt som krälar i hans unika museum.
När man besöker Albuquerque bör man äta frukost på Church Street CafÖ© mitt i gamla stan. En pittoresk restaurang belägen i stadens äldsta hus. Mycket känsla, god mat och bra priser. Söder om Albuquerque ligger nationalparken White Sands med sin fina benvita sand och mängder av vackra kaktusar. New Mexiko är vackert och mycket hett.

I New Mexiko träffade vi Skallerormsbob

New Mexiko förnekar sig inte

Skallerorms övergång på Bob Mayers museum i New Mexiko

Church Street Cafe i Albuquerque i New Mexiko

"Don´t mess with a texsan"
Efter New Mexico rullar vi in i den klassiska delstaten Texas. Här är det vilda western på riktigt. New Mexikos sanddyner byts mot frodiga fält och enorma hjordar med boskap. Hela staten andas attityd och på officiella vägskyltar står det "Don´t mess with a texsan" (bråka inte med en texasbo) med hälsning från polisen eller sheriffen som det heter här. Kaxiga killar! Vi landar i den norra metropolen Amarillo. Här finns Cadillac ranch, ett udda konstverk mitt på ett enormt fält där en egensinnig ranchägare grävt ner tio Cadillacs halvt ner i åkern så de står med baken rakt upp i skyn. Dessa bilvrak målas av villiga besökare i alla möjliga färger. Här och bara här i USA är graffiti nämligen inte bara lagligt utan till och med önskvärt. På kvällen bjuds det på rodeo i Amarillo. Vad ska man annars göra i Texas kan man undra.

Cadillac Ranch i Amarillo i Texas

Ett speciellt kostverk Cadillac Ranch i Texas

I Texas är det stora nöjet rodeo.

Polisen gör reklam på bensinmack

Tuffa böter för att skräpa ner

Indianreservat
Dagen efter tar oss vår hyrda Ford vidare mot den legendariska delstaten Oklahoma. Landet som befolkades på en dag med vita ögon sett. Man höll en kapplöpning där man helt enkelt skulle ta sig till den jordlott man ville ha genom att sätta ner en flagga där. Kan det bli mer vilda western? Oklahoma är vackert, ännu grönare än Texas, med vattendrag, kullar och skogar. Detta är indianmark. Hit fördrevs tusentals indianer och förpassades till reservat. Ö–verallt säljs indianhantverk. Vi kommer till Oklahoma City som är ännu en av USA:s storstäder. Söder om staden ligger naturreservatet Wichita Wild Reserv och vi tar oss dit. I den vackra nationalparken hamnar vi mitt i en flock bisonoxar. Enorma djur stirrar lömskt på oss och tuggar i sig gräset runt bilen. De är några meter från oss och man kan se de otroliga musklerna spela under sommarpälsen. En fantastisk upplevelse! Efter en natt på motell i Tulsa besöker vi cherokeeindianerna en dryg timme söder om Tulsa. Här möter vi ättlingar till de tusentals cherokeeindianer som fördrevs från hela västra USA på "tårarnas stig". De berättar om sin kultur och visar oss runt i en by de byggt upp där man kan se hur de levde en gång i tiden. Intressant och sjukt tankeväckande. I det fina museet berättas om hur den vite mannen behandlat dem och man kan inte annat än chockeras. Vi reser runt i samhällen bebodda av indianer och inte sällan andas hela städerna apati, förfall och hopplöshet.
Omskakade och upplysta rullar vi vidare mot Missouris väldiga fält med majsodlingar. Här och var ligger små lantgårdar i klassisk amerikansk stil med vita hus med stora verandor. Vi stannar på några av alla antikaffärer som är fyllda med fantastiska saker, mycket nostalgi från Route 66:s storhetstid. Gamla skyltar, bensinpumpar, kläder, möbler och allt annat man kan tänka sig. Vi köper så mycket som vi bara tror är möjligt att få med på flyget till Sverige.

I nationalparken i Wichita Falls i Oklahoma kommer man riktigt nära bisonoxarna

Muskelösa djur och muskelösa bilar

I Wichita Falls nationalpark strövar bisonoxarna fritt

Vi träffade många indianer, denna kille bor i Oklahoma

Försök att komma nära
Trafiken är förvånansvärd lugn. Hotfulla skyltar längst vägen med budskap som "Kör du på en vägarbetare får du 100 000 dollar i böter och 24 års fängelse" hjälper nog till att lätta på en och annan gaspedal. Vi reser genom det klassiska lantbrukslandskapet och väljer att använda mindre vägar genom byar och samhällen där man kommer nära människor. Vi besöker små diners (restauranger) och lokala butiker. Folk är frapperande trevliga, vill gärna prata och fascineras av vår resa. Att träffa någon från Sverige verkar exotiskt och ovanligt i centrala USA.

Längst Route 66 ligger många antikaffärer med ett kul utbud

Motornostalgin flödar hos antikhandlarna längst Route 66

Många campare har en bil på släp efter husbilen och i detta fall både cyklar och båtar med sig på semestern

Lättbilat
Längs de stora motorvägarna finns enorma rastplatser med många motell och restauranger. USA är anpassat för att resa i med bil. Våra favoritrestauranger är de mexikanska snabbmatställena där man serverar bouritios och tacos. Vi äter för 20-30 kronor per person, då de ofta stora portionerna lämpar sig att dela på två. Boendet är inget problem heller. Vi har inte bokat något i förväg utan tar in på motell och hotell utmed vägen. Vi betalar runt 300 kronor per natt för fyra personer. Ett tips är att försöka få tag i gratistidningar med hotellerbjudanden som finns på bensinstationer. Då får man bra rabatt och man kan ställa in GPS:en på ett hotell man tycker verkar bra och även ringa och kolla om det finns rum om man vill.

Allt är stort i USA. Att glida fram på de enorma motorvägarna över prärien är en upplevelse i sig

Amerikanarna är över lag oerhört trevliga och hjälpsamma

Att bila i USA är ett spännande sätt att resa och inte speciellt dyrt

Lugnt tempo
Det känns som vi glider fram över kontinenten och milen försvinner i en överraskande takt. Ofta reser vi runt 40 mil om dagen då vi åker fram på eftermiddagen och landar i en ny stad senare på kvällen för att utforska den under dagen därpå och sedan resa vidare. Ibland stannar vi fler nätter på samma ställe. Ett behagligt och avspänt sätt att uppleva ett land på. Man får ögonblicksbilder av folks vardag och får se saker precis som de är. En kul upplevelse är att besöka några av alla yardsales som hålls överallt i bostadsområdena. En form av loppis i trädgården. Här träffar vi många trevliga människor och kan shoppa riktigt kul saker till bra priser.
Det är anmärkningsvärt rent längs vägar och rastplatser. Här och där står skyltar med meddelande att man kan få böta upp mot 8000 kronor om man skräpar ned.
Att bila den legendariska Route 66 är en upplevelse man bär med sig hela livet. Äventyret passar speciellt för familjer med barn i tioårsålden och uppåt. Mycket mera USA blir det knappast än att glida fram över prärien i skymningen på väg mot Chicago.

Yardsales är en loppmarknad i folks trädgårdar och förekommer i nästan varenda bostadsområde

Stora motorvägar korsar USA och gör det lättbilat

Text och bild:
Familjen Torstensson
På väg genom USA för Vision Höglandet.