Piskande atlantvindar, mäktiga berg och djupa dalar. Städer med snitsiga affärsmän (och kvinnor) och den mäktiga Saharaöknen med ändlösa sanddyner och kamel-karavaner. Sagolika befästa städer och moderna köpcenter. Ett förtryckt folk styrt av en kung vars främsta merit är släktskap med Mohammed. En befolkning där varannan person inte kan läsa och skriva. Välkommen till Marocko, så nära tusen och en natt man kan komma och ändå bara några timmars flygresa från Sverige.

Att resa har alltid varit ett sätt för oss att leva. Under många år bodde vi i Mellanöstern och Nordafrika under längre och kortare perioder.

Familjetravellers

Två barn senare har vi återigen börjat ge oss ut, men nu som familjetravellers. Tacksamma för charterns prisvärda möjligheter köper vi den här gången flygstolar till en fjärdedel av priset för en reguljärflygning och tar med barnen till Marocko. Ett gammalt hippieparadis som kulturellt känns väldigt långt borta. Efter fem timmar i luften landar vi i turistorten Agadir vid den marockanska kusten. Agadir är ett populärt charterresemål med en vacker och långsträckt sandstrand mot atlantkusten som sin största tillgång. Staden förstördes nästan helt av en jordbävning för ett tjugotal år sedan. Nu är staden återuppbyggd och de gamla orientaliska byggnaderna har ersatts av hotellkomplex och hyreshus. I Agadir är det mesta välplanerat och organiserat. Breda avenyer med flera körfiler åt varje håll kantas av vackra planteringar. Trafiken flyter och ingen tutar och skriker. Det känns inte som Nordafrika eller Mellanöstern, snarare som en europeisk öststat. Sterilt.

Hyra mersa med chaffis en bra idÖ©

Agadir är en välmående stad med stora inkomster från turismen och sin enorma fiskehamn där många fiskebåtar lämnar av stora mängder fisk från Atlanten varje morgon. Vi ägnade några dagar till att besöka stranden, poolen och vandra i Agadirs centrum. Sedan var det nog. Inlandet med Atlasbergen och det mytomspunna Marrakech väntade. Man kan ta sig runt i Marocko på många sätt. Billigast är att boka plats på någon av alla bussar som trafikerar sträckorna mellan alla större städer i Marocko. För några hundra kronor reser man bekvämt och långt. I norra delen av landet är järnvägen ett bra alternativ. Vill man kunna se sig om mer på egen hand, stanna när man vill och ta sig fram i sin egen takt är ett alternativ att hyra en bil på någon av de många biluthyrningsfirmorna. Det visade sig vara ganska dyrt, runt femhundringen per dag för en liten tvådörrars bil. Bensinen kostar nästan som i Sverige trots egna oljekällor. Vi upptäckte att det var billigare att hyra en stor Mercedes (grand taxi) med chaufför och bensin än en liten tvådörras bil utan chaufför och bensin så det blev Mercedes med chaffis och allt.

Mot Marrakech

Mellan Agadir och Marrakech är det 27 mil. En resa på fyra timmar enligt vår chaufför och självutnämnde guide Abdull inklusive raster och fotostopp. Sju timmar i regnoväder på slingrande bergsvägar i det vilda inlandet tog det innan Marrakechs rosa hus tonade upp sig på den steniga högplatån. Marrakech är oförskämt vackert där det ligger som ett rosa smycke vid foten av de 4000 meter höga, snöbeklädda Atlasbergen. Inte undra på att två miljoner marockaner och otaliga kändisar från hela världen har valt att bo i den gamla berberstaden. Få städer är så orientaliska som Marrakech.
Uråldriga underjordiska bevattningskanaler förser stadens underbart vackra trädgårdar och parker med vatten. Muslimska spanjorer sökte sig till konstnärs- och kulturstaden och tog med sig den vackra andalusiska arkitekturen som blev utmärkande för staden. Marrakech var under en period huvudstad i ett rike som sträckte sig från Spanien ända bort till Sudan.
Marrakech består av två delar. Den nya staden som fransmännen lät bygga när Marocko var en fransk koloni och den gamla staden (medinan) omgiven av en nio kilometer uråldrig rosa stadsmur med tolv portar. Nästan i mitten av Marrakech muromgärdade medina ligger Djeema-el-Fna, ett stort oregelbundet torg som en gång i tiden användes som avrättningsplats. Torget är ett av de mest genuint bevarade platser vi någonsin besökt. Här myllrar av akrobater, aptämjare, ormtjusare, sagoberättare, tandläkare och matematiker. Och allt är på riktigt. Svarta kobror krälar tillsammans med andra tillsynes helt livsfarliga reptiler runt de flöjtspelande ormtjusarna. Aptämjarna får de stackars svanslösa berberaporna att göra volter. Akrobatgrupper bygger mänskliga pyramider och sagoberättande farbröder samlar hundratals åhörare som spänt följer vart ord i de arabiska berättelserna. Här sitter tandläkare vid små bord med tänger i högsta hugg, redo att dra ut tänder eller prova ut en tandprotes. I ena änden finns hälsoapoteken där naturmedel säljs på en utbredd filt. I andra änden har en rökdimma lagt sig tung och doftrik över torget.
Varje kväll är det fest på Djeema-el-Fna. Det har det varit i tusen år. Koleldarnas rök stiger mot Marrakechs natthimmel från mängder av tillfälliga restauranger som byggs upp var kväll på torget. Här serveras allt från couscous till kokta gethuvuden och sniglar. Folk skrattar, dansar, spelar musik, berättar sagor och allt annat som de gjort de senaste tusen åren på Djeema-el-Fna i Marrakech. Att avnjuta en solnedgång på någon takterrass runt torget när hela staden bäddas in i det varmt magiska ljuset som får de rosa husen att glöda medan akrobater och gycklare skrattar och sjunger och de gällt pipande tonerna från ormtjusarnas flöjter dansar med solens sista strålar är ett minne för livet.

Medeltida hantverkare

Vid torget tar de urgamla, gigantiska soukerna (basarerna) vid. Slingrande gränder i oändliga labyrinter. Här sitter hantverkarna skråvis som de gjort i tusentals år. Skickliga smeder trollar fram vackra lyktor framför ögonen på turister och duktiga träsnidare svarvar pinnar med en handdriven svarv. Att gå omkring i de trånga gränderna i Marrakechs olika souker är spännande – som att färdas flera hundra år tillbaka i tiden. Färgglada garner hänger på tork ovanför huvudet, gamla män och unga pojkar sitter vid smedjan och hamrar på glödande metall, kryddofter blandas med en frän lukt av slaktade djur. Efter några timmar bland handvävda mattor, sandaler, kryddor, mosaikbord, smycken, orientaliska lampor, vackra tyger, kuddar, träsniderier och en mängd andra saker som du annars bara hittar i exklusiva importbutiker i Sverige är risken stor att man får köpa en större resväska.

Pruta!

Prutmånen är någonstans mellan 30 och 70 procent av startpriset. Att handla är tidskrävande och medför konsumtion av ett stort antal glas med sött myntate medan köpmännen förevisar grannlåten.

Bo på riad

I Marrakech finns det mängder med logialternativ. Populärast är att bo i gamla rikemanspalats, så kallade riads. De rika köpmännen byggde sina privatpalats kring vackra innegårdar med fontäner och växter. Idag finns riader som gjorts om till hotell över hela Marocko. Vanligtvis består de av en handfull rum, som alla är vända åt gården. Dessa små hotell och pensionat har ofta fantastiska lägen. De varsamt renoverade husen ger en känsla av lugn mitt i stadens myller och rummen för tankarna till tusen och en natt.

Upp i bergen

Marrakech ligger vid Atlasbergen som med sina mäktiga snötäckta toppar utgör en fantastisk kuliss till den rosa muromgärdade staden. I bergen finns otaliga berberbyar, vackra dalar, vandringsleder, alpina skidanläggningar, mäktiga vattenfall och många enkla billiga hotell och pensionat. Vi hyrde ännu en Mercedes med chaufför och tog oss genom den bördiga Ourikadalen och upp till byn Setti Fatma, så långt upp i bergen det går på fyra hjul. Vill man längre är det åsna eller vandring som gäller. I dalgångarna och på bergssidorna finns lerhus sammanväxta till byar. Berberkvinnorna är klädda i vackra färgglada tyger och männens väderbitna ansikten pryds av välansade skägg. De flesta marockaner är berber, det folkslag som befolkade landet innan araberna och islam gjorde sitt intåg.
I bergen är det kyligt och på höga höjder ligger snön djup. Många byar och samhällen i de djupa dalgångarna är helt isolerade under delar av året då bergpassen är helt igensnöade. Här lever berberfolken i slutna samhällen med egna ekonomiska system och social ordning. I årtusende har Marockos befolkning varit förtryckt på olika sätt. Berbernas bergskultur har växt fram när folket tvingats fly längre och längre upp i bergen för att skydda sig från olika angripare. Idag upplever hela regionen en brytningstid mellan monarki och diktatur på en sida och demokrati och frihet på den andra. Situationen i det isolerade marockanska samhället känns som de igensnöade berbersamhällena i Atlasbergen. I det bistra klimatet för mänskliga rättigheter är möjligheten att själv ta ställning för olika åsikter och trosuppfattningar mycket små. Hur ska man kunna välja utan att veta om alternativen? Våren kommer även till Marocko och de av tradition och fruktan igensnöade bergspassen kommer att smälta och öppnar för frihet för landets färgstarka folk. Frågan är bara när? Ett gällt mässande från minareten avbryter våra funderingar. De trogna kallas till bön i Atlasbergen i Marocko mellan Europa och Sahara.

Mikael och Elisbeth Torstensson