Det finns de som påstår att en människa inte har sett världen förrän hon har gjort den legen-dariska resan med den trans-sibiriska järnvägen. Att resa på världens längsta järnväg är ett äventyr som inte liknar något annat. Sex dygn tar det att färdas de 7 865 km från Jaroslavskaya-stationen i Moskva till Beijing (Peking) i Kina.
Under dessa dygn färdas man genom Uralbergen in i Asien, över mäktiga floder, förbi västra Sibiriens skogsklädda sluttningar, över den karga targan, de mongoliska stäpperna och de öde öknarna. Man passerar sju tidszoner och får se vildmark man inte trodde fanns, sömniga byar som vaknar till liv på andra sidan tågfönstret och mitt i allt storstäder som Novisibirsk med sina New York-liknande skyskrapor av stål och glas. Att färdas med tåg landvägen från Moskva till Peking har lockat äventyrslystna resenärer i 100 år. Vid sidan av Orientexpressen mellan Paris och Istanbul är Transsibiriska järnvägen världens mest klassiska tågresa. På vägen till Kina kan man stanna i städer som Irkutsk eller i den Mongoliska huvudstaden Ulaanbaatar, uppleva den vackra Bajkalsjön eller leva nomadliv i Mongoliet. Vår tågresa började redan på Höglandet och slutade inte förrän 1 100 mil senare vid Stilla havet i den kinesiska jättestaden Shanghai. I Finland drabbades vi av en nationell tågstrejk och i Moskva åt vi pannkakor med kaviar. Sibirien bjöd på både hetta och snöstorm. Allt på en dryg vecka med tåg. Välkommen med på en osannolik resa som började i Sävsjö en junidag i somras.

Dag 1 - Sävsjö – Stocholm
Vi går upp ganska tidigt och lägger sista handen vid packningen. Går på X 2000 i Nässjö och reser bekvämt till Stockholm. Käkar på Street Food på Centralen. Gott! Tar tunnelbanan till Gärdet och går i regnet till finlandsfärjan. Tittar på cool luftakrobatik och sover gott i sköna sängar i en hytt som måste ligga precis vid motorn av ljudet att döma.

Dag 2 - Elva grader, spöregn och tågstrejk i Finland
Vaknar i Helsingfors och njuter av den kanske sista duschen på en dryg vecka. Går av färjan, 11 grader och spöregn, hjulen havererar på vår 50 kilosväska med böcker och torrmat. Vi får reda på att det är tågstrejk i hela Finland! Ja, tjena! Vi konkar på väskorna genom Helsingfors centrum i spöregn i tunna sommarkläder. Helsingfors är vackert även under dessa förhållanden och vi får tag i en ny väska med 10 års garanti på det flotta varuhuset Stockmans vid järnvägsstationen. Vi käkar kinamat och hittar en buss som kan ta oss till ryska gränsen där vårt tåg väntar enligt uppgift. Bussen fylls snart med ryssar på väg hem och så bär det i väg genom den finska landsbygden. Tre och en halv timma vådlig färd över träbroar och på smala grusvägar senare kommer vi fram till gränsen. Vi tar oss över till Ryssland som är fritt från strejkande tågpersonal. Ryssarna tar väl hand om oss och vi får en trevlig kupÖ© i det moderna tåget. Restaurangvagnen öppnar vid midnatt någonstans utanför St Petersburg och vi köper sallader för våra medhavda rubel. Sedan sover vi gott i vår trevliga kupÖ©.

Dag 3 - Kulturell och historisk chockbehandling
Vi vaknar vid åttatiden då tåget rullar in i megastaden Moskva. Väl på stationen träffar vi Natasja mitt i vimlet. Hon har hjälpt oss med att skaffa biljett till transsibiriska järnvägen från Moskva till Beijing i Kina. Tåget går 21.35 så vi har hela dagen i Moskva. Vi käkar ryska pannkakor med kaviar och turkisk pizza till frukost, lämnar in vårt bagage hos en ryss som lovar att vakta det med sitt liv och beger oss ner i Moskvas tunnelbana. Långa rulltrappor tar oss ner till katedralliknande stationer med gigantiska kristallkronor, skulpturer och konst. Varje dag färdas 9 miljoner(!) människor med de snabba tågen. Alla skyltar står med kyrilliska bokstäver på ryska! En äldre dam förbarmar sig över turistfamiljen som måtte se helt hjälplös ut. Vi visar stationen vi tänkt ta oss till på en karta, med en brysk uppsyn gestikulerar damen att vi ska följa efter henne. Det gör vi. Genom en labyrint av vackra valv tillsammans med tusentals ryssar i ett tempo som får Stockholms central att se ut som kinesisk morgongymnastik. Till slut hamnar vi på rätt tåg. Tanten visar med fem fingrar att vi ska av efter fem stopp och försvinner i mängden. Och faktiskt ser det ut som om hon ler innan hon slukas av folkmassan. Det finns tydligen änglar även i Moskva! Fem stopp senare går vi lydigt av eller rättare sagt tränger oss bryskt fram som vilka moskvabor som helst, de få sekunderna dörrarna är öppna. Väl av tåget kommer nästa problem. Vilket håll ska vi gå åt? De många skyltarna som alla är på ryska skrivna med kyrilliska tecken hjälper föga. Efter några omvägar kommer vi till slut upp ur underjorden vid det fantastiska Kreml vid Röda torget. Här kan man känna historiens vingslag. Här finns Lenins mausoleum och tusentals människor köar för att beskåda kroppen efter Sovjets grundare. Det känns besynnerligt. Vid Röda torget möter vi både Lenin och Stalin livs levande, gestaltade av två skådespelare som är frapperande lika originalen, även om Stalin har krympt en halvmeter. På Röda torget råder ett förvånade lugn. Här ligger den vackra Vasilijkatedralen
känd från miljoner yoghurtpaket med sina färggranna lökkupoler. Katedralen byggdes av Ivan den förskräcklige för att fira segern över Tartarerna. Det sägs att han stack ut ögonen på arkitekten efter att byggnaden var klar, då han fruktade att denne man annars skulle bygga något ännu vackrare någon annanstans. Ruskigheter finns det gott om i denna kommunistpartiets gamla högborg. Områdets vackra byggnader kommer från tsartiden.

Mot Kina
Efter denna kulturella och historiska chockbehandling letar vi oss ut till stationen och tåget till Beijing. Vi hamstrar mat, snacks och vatten på en närbelägen matbutik. Sen lurar vi ut vilken perrong vi ska åka från och sätter oss och väntar på att resan ska börja på riktigt. Till slut är det dags att gå på tåget som ska ta oss genom Uralbergen, Sibirien, Mongoliet och in i Kina under den kommande veckan. Vi tas emot av de kinesiska tåg-värdarna och visas till vår något nötta kupÖ© som vi ska husera i den närmaste tiden. Skönt att vara på plats. I grannkupÖ©n bor två killar från Sverige och två kvinnor från Finland. Annars är vi nästan själva i vagnen förutom ett kinesiskt sällskap (eller om de är mongoler) och tågvärdarna förstås. Inte en enda mongolisk smugglare eller uzbekisk maffiaboss så långt ögat når. Det är riktigt varmt och fönstret i vår kupÖ© går inte att öppna och fläkten fungerar inte. Termometern visar upp mot 35 grader. Vi påtalar problemet för en av vagnsvärdarna som föga framgångs-rikt försöker laga fläkten genom att klämma på några sladdar. Han kallar på kavalleriet, tre kineser med små skyltar på bröstet som vi tolkar som att de är reparatörer. Med diverse verktyg, bland annat en yxliknande kniv från köket går de lös på fönstret och fläkten. En kvart senare kommer de ut genomsvetta muttrande och skakar på huvudena. De förklarar att de inte fått upp fönstret men att fläkten fungerar. Skönt med fläkt i alla fall då vi hört om den heta sydsibiriska sommaren. Vi glider ut från Moskva på väg mot Uralbergen och ett riktigt tågäventyr. Vi står i korridoren och tittar ut genom fönstret och har svårt att tro det är sant, vi är på väg på den transsibiriska järnvägen mot Kina. Vi somnar skönt till det taktfasta dunkandet från rälsen och vagnens behagliga gungningar.

Dag 4 - Genom Uralbergen och in i Asien
Vi vaknar i det skogsbeklädda ryska landskapet. Himlen är klarblå och hela tåget andas lugn och stillhet då våra medpassagerare sover i sina kupÖ©er. Kineserna lagar frukost på en koleldad kamin som även värmer upp vattnet i den ständigt välfyllda samovaren där man alltid kan få varmt vatten till kaffe, te, soppa eller nudlar. Vi försöker samtala med några kinesiska ord och stapplande engelska. Det går bra. Vår frukost består av varma koppen och bröd som vi hamstrat. Vi passerar stora floder, genom Uralbergen och in i Asien. Tåget tar oss genom mil efter mil av skog. Det kan gå timmar utan vi ser någon bebyggelse i detta enorma land. Senare på dagen blir landskapet mer kuperat och vi följer en fantastiskt vacker dalgång med en bred flod och stora hus och små gårdar vid flodstranden. Människor badar och fiskar och det ser idylliskt ut.

Ett halvår med häst och vagn
Den transsibiriska järnvägen är Rysslands viktigaste trafikförbindelse, runt 30% av landets export transporteras längs med linjen. Den är också populär hos turister som vi, men används även mycket av ryssar för att färdas genom landet. Järnvägen byggdes för att koppla ihop europeiska Ryssland med hamnstaden Vladivostok vid Stilla havet. Att resa med häst och vagn längs sträckan tog tidigare minst ett halvår. Järnvägen minskade tiden till en månad och idag tar resan en vecka.
Vi har köpt nudlar på ett av stoppen och fixar middag i kupÖ©n, lär oss spela backgammon, läser böcker och pratar. Sakta skymmer det utanför fönstret och det blir dags att plocka fram lakanen och krypa ner för att sakta vaggas till sömns i den sibiriska natten. Det har varit riktigt hett under dagen, runt 37 grader.

Dag 5 - Enorma naturrikedomar
Utanför tågfönstret breder sig milsvida våtmarker ut sig. Här och var ser man exempel på ett rikt fågelliv. Vi är på väg mot nästa stopp som ska ske i den sibiriska staden Omsk. Pittoreska byar med typiskt ryska hus pryder utsikten blandade med ruckel som andas armod och svårigheter. Det verkar vara ett rikt land med enorma ängar och furuskogar med höga raka träd. Det är dock få fält som tycks brukas och vi ser knappt några djur beta på de enorma och frodiga ängarna. I Omsk inhandlar vi rökt kalkonben, kallt mineralvatten, gurkor, tomater, frukt, äppeljuice och glass på perrongen. Dagens middag blir nog soppa av medhavt varmakoppenpulver, kalkon och grönsaker. Inte så dumt faktiskt. Tåget åker genom en skog av björkar. Vackert! Sibiriens björkar är vitare än våra svenska. Vi besöker Rysslands tredje största stad Novosibirsk. Efter enorma skogar och milsvida slätter tonar jättestaden upp sig med hypermoderna skyskrapor i glas och stål. Kontrasten från landsbygdens ofta skraltiga stugor är enorm. Den här dagen är det 27 grader varmt. På tåget färdas äventyrslystna familjer och sällskap från hela världen, en grupp på ett tjugotal svenskar huserar i en vagn.

Första klass - lyxigt värre
Fransmän, britter och amerikaner reser i förstaklass i vackra tvåbäddshytter med egen toalett och dusch och vi misstänker att de både har aircondition och värme. Oanständigt lyxigt på tycker vi som sover på en sådär 60 cm bred brits med en tunn madrass och en filt. På stoppen väller resenärerna ut på perrongen och tågvärdarna gör sitt bästa för att förhindra långa utflykter då tågen går när det är dags utan att vänta på eftersläntrare. Något vi blir varse när vi får springa efter tåget och slänga oss upp på en vagn för att slippa tillbringa en vecka i en sibirisk by iklädda endast shorts, t-shirt och plånbok. På stoppen passar en norsk familj på att kasta boll och hoppa hopprep mitt på perrongen och en förstaklasspassagerare tar joggingturer med sin medföljande tax. De flesta shoppar suvenirer, dricka och snacks från de sibiriska tanterna som tjänar några rubel på resenärerna.

Dag 6 - Midsommarafton och Små grodorna i korridoren
Midsommarafton i Sibirien! Om kineserna, mongolerna och norrmännen i vagnen bredvid hänger på blir det små grodorna i korridoren. Vi reser ungefär en tidszon per dag vilket gör att klockan hoppar fram en timme varje dag. Vi försöker att hänga med och gå upp en timme tidigare var dag. Det fungerar bra. Just tiden är ett ständigt samtalsämne ombord, då det på hela den ryska delen av transsibiriska järnvägen råder Moskvatid. På perrongen i Ilandskaija köper vi goda pannkakor med fyllning av en tant. Det smakar gott till lunch och till kvällen räknar vi med att festa till det med ett besök i restaurangvagnen. Landskapet är mer kuperat och fortsatt ödsligt. Byarna består av vackra men slitna trähus med timrade omålade väggar och snirkligt utformade fönsterluckor och andra snickerier. Vi ser inga maskiner eller någon boskap att tala om trots väldiga slätter med frodigt gräs. På de små åkerplättarna som är uppodlade på de enorma slätterna går gubbar och gummor med hackor. Varför odlar man inte effektivare och varför låter man inte boskap beta på de enorma ängarna? Här finns plats för många människor. Nu är det svalare, bara runt 15 grader och faktiskt några regnstänk. Helt normalt midsommarväder alltså, även i den sibiriska vildmarken. Vi lever billigt, köper bröd, korv och grönsaker på stationerna och äter i kupÖ©n tillsammans med soppa eller nudlar. Fram på eftermiddagen släpper den kinesiske vagnsvärden loss i korridoren och sjunger karaoke till amerikansk filmmusik. Otippad midsommarunderhållning med en kines i uniform som sjunger ledmotivet till Titanic på engelska på ett tåg i Sibirien.

Dag 7 - Midsommardag i Sibirien
Det är riktigt kallt i tåget när vi vaknar. Förvånande då det i allmänhet är hett i södra Sibirien på sommaren. Vi reser genom sibirisk vildmark och lodjur, björnar, hjortdjur och vargar rör sig i de dimhöljda markerna utanför tågfönstret. Tidigt på morgonen kommer vi till den vackra staden Irkutsk vid Bajkalsjön. Den drygt 64 mil långa och över 1 600 meter djupa sjön var ett verkligt problem när man byggde järnvägen för hundra år sedan. Linjen slutade vid varje sida av sjön, och en speciell isbrytarfärja köptes från England för att koppla ihop järnvägen. På vintern användes slädar för att transportera passagerare och gods från ena sidan sjön till den andra. Nu är järnvägsbygget runt om Bajkalsjön färdigt och vi slipper isbrytare det kyliga midsommarvädret till trots. Sjön kryllar av liv och någon har räknat till 2 600 ryggradslösa arter i det iskalla vattnet. Här lever även bajkalsälen, den enda säl som bara lever i sötvatten. Sjön innehåller 25% av allt världens färskvatten. Många gör ett stopp på några dagar och bor i Irkutsk eller i någon fiskeby vid sjön.

Nollgradigt midsommarväder
Tåget tuffar vidare genom det sagolika landskapet. Vi stannar på en perrong och vi och grabbarna i grannkupÖ©n hoppar ut i shorts och t-shirts. En bister vind möter oss och fullt påpälsade ryska tanter i pälsmössa och vinterkappa försöker att sälja hemlagade piroger och andra delikatesser. Midsommardag i Sibirien och termometern på stationshuset visar 0 grader. Det ligger snö på bergen som omger den vackra dalgången där tåget tar sig fram. Även på det halvmeterhöga gräset ligger det snö fläckvis. Spåret omges av stora björkskogar och vi ser många nyknäckta träd som vittnar om någon slags storm. Vi närmar oss den mongoliska gränsen och viker av från den transsibiriska järnvägen och in på den transmongoliska. Landskapet blir mer och mer steppliknande ju högre upp vi kommer. Vi stannar så småningom i den ryska gränsstaden Nausjkij för en omfattande gränskontroll. Smugglarna på tågen mellan Ryssland och Mongoliet är legio men att behöva vänta fyra timmar för en passkontroll känns som höjden av ineffektiv byråkrati. En fördel med att resa med tåg är att alla kontrollanter kommer in i tåget och hämtar och lämnar pass och olika formulär. Till slut rullar vi vidare mot Mongoliet. En halvtimme senare stannar vi igen vid den mongoliska gränskontrollen och tullen. Vi somnar till slut på väg mot Mongoliets huvudstad.

Dag 8 - Frukost i det majestätiska Mongoliet ­â€“ middag i Gobiöknen
Ett majestätiskt landskap breder ut sig utanför tågfönstret när vi vaknar i Mongoliet. Vidsträckta grässlätter, mjuka kullar och jurtor som ser ut som gräddbakelser i det gröna landskapet. En jurta är ett slags tält som de boskapsskötande nomaderna i Mongoliet har bott i under årtusenden. Hjordar av hästar drivs fram av mongoliska cowboys och kor, getter, kameler och får betar på den oändliga slätten. Vi närmar oss Ulaanbaatar, Mongoliets stolta huvudstad. Väl framme möter vi en annan mentalitet bland mongolerna på perrongen än bland ryssarna vi träffat den senaste veckan. De är gladare och mer drivna. Hela landet tycks modernare och bilarna nyare. Ofta står klassiska jurtor vid en fin nybyggd villa, i alla fall får vi det intrycket. Stäppen påminner om vilda västerns prärie med sina hjordar av djur och hästar som springer fritt. Vi bestämmer oss för att återvända hit och tillbringa några dagar hos en nomadfamilj ute på de imponerade vidderna och kanske bese Gobiöknen från kamelryggen. Denna gång blir det med tåg och det är minsann inte det sämsta. Den här dagen gör vi ett besök i restaurangvagnen. Den ryska är nu utbytt mot en mongolisk och vi frapperas när vi öppnar dörren och ser den fantastiska miljön med träinredning, vita dukar, silverbestick, porslin och otaliga sniderier som pryder vagnen. En mongolisk herre i kostymbyxor och väst visar oss ett bord och serverar en fantastisk måltid medan vi glider fram genom det magiska landskapet. Detta kommer vi nog aldrig att glömma. Man väntar nästan på att Djingis Kahn ska dyka upp med sin väldiga mongolhär i full gallopp över de böljande höjderna. Ö–rnar seglar på den klarblå himlen och hästhjordar betar på de frodiga slätterna. Fantastiskt!
Landskapet övergår sakta till öken och till slut är det bara mil efter mil av sand, grus och en och annan by. Det dammar in i tåget och hettan börjar kännas. Gobiöknen hälsar oss välkomna med ett av världens kargaste klimat. Vilken kontrast mot gårdagen då det snöade och var nollgradigt. Detta är en fantastisk resa! I timmar breder den torra marken ut sig utanför tåget. Många böcker skildrar utmaningen att resa genom området med kamel. Flera svenskar har utmärkt sig som upptäcktsresande just här och man kan lätt sätta sig in i vedermödorna i att korsa området utan tåg.
De kinesiska vagnsvärdarnas humör stiger ju närmare Kina vi kommer och fram på kvällen går de runt med breda leenden och säger att vi snart är i Kina. Sent på kvällen klarar vi av de mongoliska tull- och passrutinerna och rullar in i mittens rike. Där väntar febertagning för att försäkra sig om att inga passagerare med den fruktade svininfluensan kommer in i Kina. Här byts även tågvagnarnas underrede då Kina inte har samma spårbredd som Mongoliet och Ryssland. Vi hissas helt enkelt upp där vi sitter i vagnarna och hjulen byts ut.

Dag 9 - Mittens rike
Vi vaknar i det allt mer frodiga kinesiska landskapet och färdas i en floddal med branta, gröna berg på båda sidorna. Här odlas det på varenda plan yta. Män och kvinnor går och hackar för hand i de minutiöst välskötta planteringarna. De kinesiska tågvärdarna är på kanonhumör och delar ut gratis matkuponger för frukost och lunch i den kinesiska restaurangvagnen som kopplats på under natten. Under efter-middagen ska vi nå Beijing och slutet på transsibiriska/ trans-mongoliska järnvägen. Vi äter gott i restaurangvagnen och ser delar av kinesiska muren slingra sig upp på de branta bergs-sidorna. Nu är det riktigt varmt. Kina sjuder av energi och aktivitet och det bor folk överallt. En dansk familj i kupÖ©n intill steg på i Mongoliet tillsammans med massa kineser. Danskarna ber-ättar att de är på väg till Singa-pore där de ska bo och arbeta i några år. De valde att ta trans-sibiriska järnvägen till Beijing där de ska stanna en vecka och sedan flyga till Singapore. Bebyggelsen tätnar och stora områden med nya höga hyreshus breder ut sig. Vi närmar oss Beijing som tar emot oss med hetta, solsken, vackra kanaler och planteringar. Vi tar farväl av våra kinesiska och nordiska vänner och lämnar kupÖ©n som vi har huserat i den senaste veckan. Beijing centralstation är enorm och tusentals med resenärer ska ta sig in och ut på samma gång. Det är varmt, trångt och härligt på en och samma gång. Väl ute i hettan får vi tag i en taxi som tar oss till hotellet. Vi har bokat rum någon mil från centrum. Ett lyxhotell för 289 kronor natten för fyra personer. Det är inte dumt det. Skönt att duscha! Skönt att breda ut sig i sängar som är bredare än 80 cm! Hela världen svajar dock i flera dagar, som på det transsibiriska tåget.

Dag 10 - På marknad i Beijing
Beijing bjuder på karakteristisk sommarhetta med varma vindar från inre Mongoliets öknar. Åker man tåg till Kina så är det inget problem med tidsomställningen som kan vara jobbig när man flyger. Vi har passerat ungefär en tidszon om dagen och känner oss riktigt pigga på att tillbringa dagen i Beijing. Vi har bevistat staden flera gånger tidigare och då besökt alla fantasiska besöksmål som den kinesiska muren, den förbjudna staden, sommarpalatset med mera. Därför ägnar vi dagen åt att fynda på vår favoritmarknad Pearlmarket, ett femvåningshus med försäljare på alla våningsplanen. Vi köper några vackra ting och 800 GB USB-minnen. På kvällen tar vi oss till centralstationen och nattåget mot Shanghai. Ett ultramodernt snabbtåg väntar på oss med plattv-skärmar vid var bädd. Annorlunda från transsibiriska järnvägen men inte nödvändigtvis bättre.

Dag 11 - Framme i Shanghai
På morgonen vaknar vi i den enorma staden Shanghai med sina rymdliknande skyskrapor och 16 miljoner invånare. Vi har nått målet för första etappen av vår resa efter 10 dagar på tåg av alla de sorter, genom Sverige, Finland (ja, det blev ju buss) Ryssland med Sibirien och genom hela Mongoliet och nu tvärs igenom östra Kina. Vi har rest 11 000 kilometer med tåg från Höglandet till Shanghai och inte en enda gång har det varit tråkigt. Det är ett spännande sätt att uppleva en bit av världen på. Sedan hinner man läsa många böcker, spela spel, samtala, filosofera och bara fascineras av det märkliga och vackra som passerar utanför tågfönstret. Man har inte sett världen om man inte rest på den transsibiriska järnvägen, kanske ligger det något i det påståendet ändå.
Nu väntar en vecka i Shanghai och sedan flyget till USA och fortsättningen på vår resa landvägen jorden runt.