Det tar 11 timmar att flyga från Shanghai i Kina till Los Angeles på USA:s västkust. På den flygresan inträffar det märkliga att man trots den långa flygtiden kommer fram flera timmar tidigare än man åkte - samma dag! Denna dag råkade vara den 27 juni vilket är vår yngsta dotter Hannas födelsedag. En dag som blev så där 16 timmar längre än vanliga födelsedagar. Dessutom var Hanna 14 år när vi lämnade Kina och 13 när vi kom fram till USA. Snurrigt? I Kina säger man vilket år man är inne på och en nyfödd är således inne på sitt första år - alltså säger man att ett barn är ett år när det föds.

Ja, ja, det blev en märkligt lång födelsedag i alla fall. Kvällen innan hade Hanna firats av oss och två familjer som vi är bekanta med i Kina. Och så hela denna dag med uppvaktning både i Shanghai och Los Angeles, vilken födelsedag.

Dag 1 (i USA)
Los Angeles i fantastiska Kalifornien tar emot med alldeles lagom skön sommarvärme. Efter ett par timmar i säkerhetskontrollen och tullen kommer vi ut från terminalbyggnaden och solen ler mot oss. Det gör många av de människor vi träffar också, bara så där spontant liksom. Vi hade bokat en hyrbil på Internet och efter köande, där amerikanerna absolut ska samtala med en i kön, får vi betala och blir utskickade till en parkeringsplats. Där får vi välja vilken bil vi vill bland stadsjeeparna som är den kategori vi valt. Nycklarna sitter i alla bilarna och vi kollar, provsitter och funderar och väljer tillslut en Ford Edge. Med hjul under rumpan rullar vi ut i Los Angeles-trafiken. Vi glider fram på en tolvfilig motorväg och upptäcker att det tar en timme eller så att köra till vårt hotell och då åker vi bara på stora motorvägar mitt inne i denna jättestad. Förutom downtowns skyskrapor består Los Angeles av låg bebyggelse utspridd på en enorm yta. De olika områdena är sammanbundna av motorvägar. Vi hittar vårt hotell La Quinta som vi bokat från Sverige. För 470 kronor natten bor vi fyra personer på medelklasshotell med pool. Vi är rejält trötta då vi har kinesisk tid i kroppen, vilket är lika med 04.00 på natten! Vi måste ändå ut och glida i vår Ford. Middagen blir på en Tex Mex-restaurang, ett snabbmatsställe med endast mexikansk mat. Gott och riktigt billigt, runt 20 kronor per person. Vi stupar i våra amerikanska sängar och sover omgivna av den kaliforniska natten.

Dag 2
Vi masar oss upp i ottan, tydligt dämpade av tidsskillnaden. Frukosten består av våfflor och kaffe i lobbyn. Idag har vi tänkt besöka Dream Center. Los Angeles Times har dagen till ära slagit upp en artikel om detta fenomen på hela framsidan. Los Angeles är nämnligen inte bara en fantastisk stad i ett av världens behagligaste klimat, staden är även de kriminella gängens huvudstad nummer ett. Även mängder av illegala invandrare söker sig till Los Angeles innestad där kriminaliteten frodas. Artikeln i Los Angeles Times handlar om en av dessa kriminella gängledare Alfredo Lomas som lämnat gänglivet bakom sig och nu distribuerar mat till stadens fattiga, till hemlösa och till papperslösa invandrare som ofta har en tuff tillvaro. En grupp människor med den svenska tjejen Caroline och hennes man Matthew Barnett i spetsen har lyckats att köpa ett enormt sjukhus som de renoverar och har öppet dygnet om för att kunna hjälpa hemlösa, prostituerade, drogmissbrukare, barn på rymmen och gängmedlemmar som vill hoppa av. Verksamheten förmedlar flera ton mat varje dag. 40 000 människor i månaden får hjälp. Polisen uttalar sig positivt om verksamheten i Los Angeles Times. Verksamheten är en slags kyrka som förutom sjukhuset samlas i ett stort auditorium nära baseball-laget Los Angeles Dodgers stadium i centrala Los Angeles. Tusentals av de som berörs av Dream Center samlas till gudstjänst på söndagar och torsdagar och dit vill vi gå jetlag eller inte. Vi hittar lokalen och förundras över de gamla skolbussarna som släpper av vad vi senare förstod var hemlösa, gängmedlemmar och andra från Los Angeles tuffa gator. Här syns inte många slipsar men desto fler hårt tatuerade latinamerikaner, punkare, bagladies med sina kundvagnar med skräp och faktiskt glider det upp en Rolls-Royce till entrÖ©n. Detta är en udda samling. Lokalen som ser ut som en sektion av Globen. På gigantiska skärmar på scenen står det varningstexter om att kyrkomusiken kan nå konsertnivåer och att känsliga besökare bör sitta långt under andra läktaren. Det tycks inte beröra hundratals tonåringar som står framför scenen. Ljuset dämpas i lokalen och ut på scen studsar en afroamerikan och ropar "Welcome to Dream Center" och den mångtusenhövdade samlingen svarar med ett vrål. In på scen glider tre trumset och en rad sångare uppenbarar sig tillsammans med fullt komp och så brakar det loss. Scenen exploderar i en ljusshow som får vilken konsert som helst att blekna och de tatuerade männen runt oss reser sig och släpper loss i värsta konsertstil. Klockan är nu kvart över tio på söndagsmorgonen och här sitter och står tusentals hemlösa, före detta hemlösa, missbrukare och före detta missbrukare, gängmedlemmar och före detta gäng-medlemmar, prostituerade och före detta prostituerade varav många viftar med biblar. Ja, tjena!
På scenen avlöser artisterna varandra i en show som får en ordinär musikgala att verka alldaglig och publiken sjunger med. Gruppen som spelar heter Press Play och ligger i topp på musiklistor i USA får vi klart för oss så småningom.

Inga hopplösa fall...
Så kommer en ung man upp på scen iklädd jeans och en skjorta som hänger utanför. Han är drygt 30 år och har sedan han var i tjugoårsåldern satsat sitt liv på att bygga upp denna verksamhet. Han talar avslappnat och intervjuar flera personer från scenen. Så småningom börjar han att predika om att kyrkan inte är till för vissa människor utan för alla och att det inte finns några hopplösa fall för Gud. En blick runt om kring mig och vi tror honom på studs. Man måste hålla fast vid sin dröm varje dag, säger han. Vad vill du med det enda liv du har? Efter ytterligare några avslutande rocklåtar och bön för hundratals som önskar en ny start i livet tumlar vi ut i den kaliforniska solen, berörda av de senaste två timmarna. Vilket arbete dessa människor gör!

Glida på gatorna i Los Angeles
Eftermiddagen tillbringar vi i vår Ford Edge på gatorna i centrala Los Angeles i den verklighet många av de människor vi mött på Dream Center lever i. Senare hamnar vi i Beverly Hills och Santa Monica och slutar på legendariska Venice Beach med sin klassiska pir med pariserhjul och berg- och dalbana.

Dag 3
Vi vaknar något mer utvilade än dagen innan. Idag står Hollywood och klassiska Universal Studios på programmet. En enorm nöjes-anläggning omger numera Universals inspelningsstudio där många av historiens främsta filmer kommit till. Vi anländer till den enorma anläggningen som tronar på en höjd med en vacker utsikt som ser ut som en enda filmkuliss. Vi hittar till slut entrÖ©n och ställer oss i kö. Till vår förvåning märker vi att de har luftkonditionering utomhus då kall imma kommer från rör i träden över kön och den kaliforniska solens hetta mildras. Väl inne i parken slås vi av storleken och kvaliteten som allting har, detta är första klass! Vi hamnar på en 4D-biograf som visar en nygjord Shrek-film. Vi har 3D-glasögon och allt kommer nästan overkligt nära. Den fjärde dimensionen består av av att sätena skakar och rör sig med det som händer i filmen. När åsnan i filmen nyser kommer det vatten i ansiktet på alla tusentals i publiken. Tryckluft gör att det fladdrar runt benen och så vidare. En verkligt kul upplevelse. Efter Shrek väntar den klassiska rundturen på själva studioområdet. Där får vi åka runt i ett tåg på de faktiska inspelningsplatserna, se kulisserna till mängder av storfilmer och uppleva hur man spelar in katastroffilmer, havsscener, se bilarna från Fast and Furious dansa, miljöerna från Änglar och demoner och hur mycket annat som helst.

Nöjesfält med filmtema
Efter rundturen på studioområdet lockar nöjesparkens åkattraktioner med olika filmteman. Här finns även stora hallar där man får se hur man filmar i övertända byggnader, trick studios, animationsverkstäder och mycket mer. Detta är helt enkelt den bästa nöjespark vi varit på och filmtemat gör det hela till en ännu större upplevelse. På området hålls massor av gigantiska shower och konserter dagen lång. Den största showen som också utsetts till världens främsta är WaterWorld där en enorm vattenfylld arena med en gigantisk miljö från filmen utgör scen för ett drama. Här agerar aktiva skådespelare och stuntmän. Det hela är överväldigande bra med enorma explosioner, stuntmän som brinnande kastar sig från höga torn, motorbåtar och jetskis i halsbrytande stuntscener och mitt i allt ett flygplan som störtlandar i bassängen mitt i arenan ackompanjerad av enorma explosioner. Ja, ja vad ska man säga. Detta är riktigt bra.

Djurskådisar och Terminator
I en annan show uppträder några av Hollywoods främsta djurskådespelare och visar fantastiska färdigheter, i en annan blir man en del i Terminator-filmerna då man förs in i handlingen i en enorm anläggning där ett tusental personer åt gången blir en del i showen. Tänk dig att du hamnar i ett enormt auditorium med enorma biodukar på alla väggar och plötsligt stiger fyra gigantiska Terminator-robotar upp från golvet och börjar skjuta vilt. På den stora duken rakt fram kommer Arnold Schwarzeneggers karaktär körande på motorcykel och i perfekt koordination kommer en riktig skådespelare inkörande genom filmduken ut på scen och sedan pendlar handlingen ut och in i filmen med skådespelare på scen och film på tre väggar. Det är riktigt bra gjort!
På hela området står bilar och annan rekvisita som använts i olika filmer. Skådespelare och karaktärer från Universals största filmer rör sig bland besökarna och spexar vilt. Det är helt enkelt riktigt kul och inte så dyrt om man tänker på att alla åkattraktioner, shower, rundturer, demonstrationer och konserter ingår i de 500 kronorna som entrÖ©n kostar, vilket är ungefär som entrÖ© och åkband på Liseberg. Efter en lyckad dag i Hollywood glider vi mot centrala Los Angeles i vår Ford. Riktigt nöjda med Los Angeles så långt. I morgon ska vi börja vår resa mot New York så där 700 mil i Forden rakt över USA. Första delen blir längs med klassiska Route 66 från Los Angeles till Chicago. Mer om det i nästa nummer av Vision Höglandet!

Text och Bild: Mikael och Elisabeth Torstensson