Ernst ger ett enkelt och okomplicerat intryck. Skratten ligger nära till hands och det känns som om man känner honom på något sätt. Den omtalade inredaren har skapat sig ett namn i tv-sofforna med sin mjuka stil och kreativa blick. Han upplevs av många som sympatisk. Just ordet sympatisk passar bra in på Ernst. Sympatisk betyder ju en som får andra att må bra.
- Kan man leva upp till det ordet så har man lyckats, säger han med ett varmt leende.

Ernst bor norr om Ö–rebro i ett 1700-talshus tillsammans med hustrun Ulla och den överviktiga katten Gottfrid. Till familjen hör också de vuxna sönerna Sebastian och Ludvig.
- Gottfrid tycker inte att han hör till familjen utan att det är familjen som hör till honom, säger Ernst med ett brett leende. Familjens gamla 1700-talshus är Ernsts exprimentverkstad och inredningsskola.
- Här gör jag alla misstag som inte visas på tv. Jag väljer fel färg, hopplösa material och allt annat som hemmafixaren kan råka ut för. Det viktiga är att våga och att inte ha bråttom, menar han. En av mina starkaste egenskaper är att jag inte ger upp. Huset är ett ständigt projekt och renovering av det är avkoppling, menar Ernst.

Tröttnar du inte på renovering och inredning?
- Det kan hända att jag tar det lite lugnare efter en lång inspelningsperiod. Annars ser jag renovering och inredning som den bästa avkopplingen. Att få ha sitt största intresse, inredning, färg, form och möten med människor som sitt yrke är en förmån. Jag vilar som mest när jag håller på med något kul projekt i vårt gamla hus, avslöjar han.

Berätta lite om din bakgrund
- Jag är en vanlig enkel invandrarkille som växte upp i Degerfors, en utpräglad arbetarkommun. Mina föräldrar är invandrare, pappa från Ö–sterrike och mamma från Polen. Mina föräldrar var katoliker men konverterade och blev protestanter när jag var 12 år gammal. Uppväxten präglades bland annat av kyrkans ungdom. I dag har jag absolut en tro på Gud men upplever inget behov av den organiserade kyrkliga verksamheten, berättar Ernst.

Vad är det viktigaste med julen för dig?
Mina föräldrar hade med sig sina jultraditioner till Sverige. Alltid massor av mat och umgänge. Det bär jag med mig. Samtidigt hade mina föräldrar ett annat sätt att se på julen. I Ö–sterrike går man tillexempel gärna på restaurang på julafton med hela sällskapet.
- Jag har fått lite sköna insikter med tiden. Jag har blivit mjukare och gör saker jag mår bra av. Men att fira en riktigt ordentlig jul är just en sådan sak.
- Jag minns från min barndom hur mina föräldrar bjöd hem utländska gästarbetare från Järnverket, de tvingades vara kvar på ungkarlshotellet över julen. Plötsligt satt man där och åt rödkål med en stor bullrig farbror med träben, någon som seglat på de sju haven och var full av fängslande berättelser. Jag minns att jag var oerhört stolt som barn över att vi kunde härbärgera vilt främmande människor. Hemma hos Kirchsteigers går julen helst i vitt och blått, röda signaler står äpplena för. Och något frossande i änglar och tomtar är det inte heller tal om.
- Men en tomte har vi och den liknar faktiskt Göran Persson, säger Ernst med ett brett leende.
Maten är förstås viktig hemma hos den matglada familj som Ernst har.
- Ingen mat utan stekt, inlagd strömming, den är så gudomligt god och den finns alltid med.

Vad är julefrid för dig?
- Julen är ingen tävling, det handlar inte om vem som skapar det vackraste julhemmet. Att sitta ner på en stol och dela en skinkmacka och en pilsner med en god vän - det är julefrid.

Varför blev du inredare?
- Jag har fått glädjen att prova på flera yrken genom åren. Jag har jobbat som mentalskötare, kyrkovaktmästare men även som kock och restauranglärare. Jag började senare jobba som inredare på Ikea. Sedan har det hunnit bli några säsonger av både Sommartorpet och Nya rum i SVT. När jag inte jobbar på redaktionen i Ö–rebro så har jag numera också förmånen att få resa runt i Sverige och föreläsa och det laddar mig med energi. Jag tycker det är så himla roligt, utbrister Ernst.

Ernst och Höglandet
Ernst har ett varmt men distanserat förhållande till Höglandet och Småland.
- Under min tid på Ikea var jag ofta i Älmhult, berättar han. Höglandet är vackert och jag har en god vän från Nässjö.
Vetlanda kopplar Ernst till Lena PH som han arbetat med vid något tillfälle, Sävsjö känner han till för det stora Ikealagret som låg där. En oväntad koppling är Ernsts kärlek till småländska isterband.
- De ska vara riktigt knaperstekta. En av mina vänner från Nässjö och jag brukar ha riktiga Smålandskvällar här i Ö–rebro med småländsk mat och då är isterband en favorit. Ostkaka är nästan overkligt gott, utbrister Ernst.

Vilket råd ger du till den renoveringssugne?
- Oj, det är en stor fråga. Välj rätt år att renovera, sätt inte igång med en stor renovering när du är jättetrött efter en tuff vinter och vår till exempel. Det handlar mycket och timing även vad det gäller ekonomin. Se till att ha nog med pengar för att kunna köpa det du behöver utan att få ångest vid vart inköp. Läs böcker om gamla hus och fråga andra om hur man kan göra. När renoveringen väl är igång så gör den inte till ditt eget enmansprojekt utan involvera andra, ta hjälp och råd av vänner och bekanta. Kör du fast så var inte rädd att ta in en hantverkare en period. Låt det få ta tid, det tar nästan alltid mer tid än man räknat med.

Hur lyckas man med att inreda ett rum så magiskt som man ser dig göra på tv?
- Jag får ofta frågor om inredning och jag kan inte ge höglänningarna några specifika lösningar men jag kan berätta lite om hur jag känner och ser på inredning.
Jag vill gärna förmedla en enkelhet. Jag tror på att "befria kvadratmetrarna" och med det menar jag att man aldrig möblerar in sig i ett system man inte kan använda. Gör det du vill med ditt boende och våga göra det du själv vill, fullt ut. Det pratas en del om trender men en trend kan ofta vara kort. Jag tycker det är mycket intressantare att prata om tendenser. Bygg ingen kuliss utan inred för människorna som ska vara i rummet. Framförallt ha kul och kom ihåg att en del av det fina med inredning är att du aldrig blir klar, förklarar Ernst.

Vad gör dig arg?
- Att möta en nonchalant och färdig attityd. När personer inte kan ta in nya intryck och se saker på annorlunda sätt så kan jag bli arg eller snarare besviken. Leva är en framåtsträvande rörelse där man hela tiden upplever nya saker.

Har du några intressen utanför inredning, färg och form?
- Oj, jag är intresserad av så mycket. Att laga god mat ligger högt upp på listan. Jag har arbetat som kock under många år och även utbildat blivande kockar på restaurangskolan. Historia är ett annat område som ligger mig varmt om hjärtat. En lite okänd talang jag har är min sångröst. Jag har sjungit i kör tidigare. Musik och sång är viktigt för mig.

Kanske vi får uppleva en skivdebut i det närmaste?
- Nej, det är inte aktuellt men jag kanske brister ut i sång i tv-rutan någon gång.

Är du alltid så där mysigt avslappnad som i tv?
- Jag är en ganska cool kille. Det är roligare att ha roligt än tråkigt. Varför ska man vara taskig? Jag tror att de signaler man sänder ut i sin omgivning får man tillbaka. Sänder man ut positiva och generösa signaler så får man tillbaka av samma sort. Det skapar en bra atmosfär, förklarar Ernst Kirchsteiger avslutningsvis innan han åker hem till Ulla och katten Gottfrid som väntar i 1700-talshuset norr om Ö–rebro.

Av: Mikael Torstensson