Lena Maria turnerar över hela världen som sångeska. Nu innan jul ska hon till Thailand och Indonesien och till nyår står Kanarieöarna på tur. Dessutom är hon en framstående konstnär och författare för att inte tala om idrottsprestationer som OS-medalj i simning med mera. Japanerna har till och med gjort en mangabok om den populära sångerskan. Lena Maria är född utan armar och med ett helt ben. Att vända motgång till framgång är signifikant för Lena Maria Klingvalls liv. Hon har hela världen som arbetsplats och är idag ute och talar om människors lika värde. Hon följer sitt livs kall. Genom sången, målandet och sitt författarskap.

Vi ses i Lena Marias lägenhet i Vasastan i Stockholm. Inredningen bär tydliga spår av Lena Marias många resor i Asien, ett lågt bord utan ben, märkliga musikinstrument och dockor klädda i kimonos. Vi blir serverade kex och kaffe av en tjej som jobbar för Lena Maria. Hon lägger upp sin fot på bordet och för kaffemuggen till munnen. Det ser smidigt ut. Smidig var Lena Maria redan som treåring, då hon lärde sig simma. Vid 18 års ålder deltog hon i sitt första SM, där hon vann tre silvermedaljer och blev uttagen till svenska handikapplandslaget. Efter detta följde många tävlingar.
Sedan 1990 har Lena Maria varit stipendiat i Mun- och fotmålande konstnärers förening. Att måla har intresserat Lena Maria sedan barnsben och under de sista åren har hon ägnat sig mer åt konstnärsskapet. Men vad Lena Maria blivit mest uppmärksammad för är sin talang när det gäller sång och musik. Hon har gett ut sammanlagt 14 skivor.
Till utlandet kom hon med drottning Silvia, som på ett statsbesök i USA tog med sig dokumentären "Målet i sikte" om Lena Maria Klingvalls liv som just simmerska, konstnär och sångerska. Den letade sig snabbt vidare till Japan och visades på en populär tv-show 1991. Kanalen blev nedringd av tittare som ville se mer av henne.
Redan en vecka senare skickade producenten ett team till Sverige för att göra ännu ett inslag om Lena Maria Klingvall, strax därpå blev hon inbjuden till studion i Japan för direktsändning och snabbt var hon en kändis. I Japan vet 80% av befolkningen vem den svenska sångerskan utan armar och ett ben är. Där jagar fansen efter en autograf från den svenska stjärnan.

Har det varit viktigt för dig att förverkliga din artistdröm?
- Jag blir ledsen när jag hör ungdomar prata idag. Man vågar eller orkar inte tro på sina drömmar. Jag önskar att vårt samhälle kunde uppuntra dagens barn och ungdomar att våga tro på sig själva mera.
- Många bär på drömmar, vissa genomför dem och då kan hela livet förändras. Det handlar ju till stor del att våga kasta sig ut och inte fastna i det bekväma. Visst skulle jag tycka att det vore skönt med en fast anställning med en jämn ekonomi och regelbundna tider men där finns inte mitt hjärta.
- Mitt hjärta finns i skapandet, i musiken, att få resa och träffa människor, säger Lena Maria och ler med hela ansiktet. Hennes energi av lycka och glädje fyller hela rummet.

Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du varit född i Japan till exempel?
- Väldigt annorlunda. Där finns det speciella boenden för handikappade. Bekväma, men förlagda i utkanten av städerna.
- Thailand tänker sunt när det gäller frågor kring handikappade, men där finns det inte de ekonomiska resurserna. I Japan är det tvärtom. Vårt sätt att integrera handikappade i samhället i Sverige har kommit mycket längre, förklarar Lena Maria.
Tidigare i år blev Lena Maria inbjuden som talare på ett stort symposion i Japan för att tala om integration för handikappade. Hon föreläste då om medmänsklighet och människors lika värde. Att alla människor har rätt till bostad, utbildning och arbete oavsett om man är handikappad eller ej. Att alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter.
- Vi har kommit ganska långt när det gäller jämställdheten för handikappade och vi lever ett skapligt integrerat liv i Sverige jämfört med handikappade i många andra länder. Vi har ett bidragssystem som gör det möjligt för människor med olika handikapp att leva ett normalt, självständigt liv.

Beror det på din personlighet att du kan leva som du gör?
- Absolut inte enbart. Jag tror främst att det beror på det svenska samhället, lagar och människors attityder. Och man ska komma ihåg att jag hade aldrig haft möjligheten att leva mitt liv som framgångsrik sångerska om jag fötts i Sverige 30 år tidigare.
De senaste 15 åren har minst sagt varit turbulenta i Lena Marias liv. Hon har gjort allt från att inviga handikapp-OS till att bli årets personlighet för en japansk mangabok. Lena Maria förklarar att det var efter hennes egen bok "Fotnoter" som hon blev extra uppmärksammad.
- Det bokförlag som gav ut min bok, ville att jag skulle skriva en uppföljare som skulle handla om min och mammas relation, eftersom det är mamman som uppfostrar barnen i Japan. Pappans roll är att försörja familjen. Under tiden som jag jobbade med denna uppföljare, ville man göra en mangabok om mig, berättar Lena Maria. Till skillnad från mangatidningarna som är ren underhållning, är mangaböckerna av ett mer seriöst slag. En ny bok ges ut varje år och Lena Maria förklarar att hon aldrig hann inse storheten i detta eftersom det var så mycket som hände samtidigt. Hennes egen bok sålde jättebra och hon hade kontrakt med Universal Music.

Att bli manga i Japan måste innebära en enorm bekräftelse?
- Jag förstod nog inte riktigt då hur stort det där med mangaboken var, men när jag ser vilka som prytt omslagen före mig (Mozart, J F Kennedy, prinsessan Diana, Moder Teresa...) så känns det verkligen roligt, konstaterar Lena Maria glatt. Mangaboken har tryckts om 16 gånger och på förlaget är man nöjd med sin satsning. Tidigare kändisar i serien är alla döda sedan länge och det var ett vågat grepp att välja Lena Maria Klingvall som huvudperson. Att Lena Maria blivit så ofantligt stor i Asien, tror hon själv dels beror på sin sång och artisteri, dels på sitt handikapp.

Vad har du för inställning till ditt handikapp?
- Jag älskar att stå på scen och har aldrig haft ont av att människor tittar på mig. När jag rör mig ute bland folk tittar många, om det beror på att jag ser annorlunda ut eller om det är för att de känner igen mig som artist är svårt att veta men det känns aldrig jobbigt att människor tittar, erkänner hon.
- Mamma har berättat hur orolig hon var första gången hon tog mig och min bror till stranden. När jag fått av mig alla kläderna var jag så lycklig, för alla tittade på mig. Jag är väldigt trygg i mig själv och vi har haft en väldigt naturlig och avslappnad inställning till mitt handikapp i min familj redan från början. Jag vet att jag ser annorlunda ut, men jag har aldrig lidit över mitt handikapp. Jag vet att många andra som befinner sig i samma situation inte alls känner på samma sätt, men jag är född så här. Jag vet ju inget annat. Det finns vissa saker som min begränsning hindrar mig från att göra, men alla människor har något handikapp i livet, synligt eller osynligt. Det viktigaste är att vi inte delar in varandra i olika fack. Vi är alla unika, färgstarka personligheter med lika värde som lever i ett gemensamt samhälle. Det är farligt att bilda någon slags hierarki, viktigare är att värna om och älska varandra.

Tycker du att du kan bli orättvist behandlad på grund av ditt handikapp?
- Jag har nog rätt lätt att prata om mitt handikapp och tycker sällan att några frågor jag får av människor är klumpiga. Men om jag sitter i en rullstol så pratar man inte med mig till exempel på stan eller i affären, då pratar man med den som kör mig. Bara för att jag sitter i rullstol, kan jag helt plötsligt inte prata. Men det där handlar helt om okunskap, det är ingen som vill något illa i en sådan situation, menar Lena Maria.

Du är uppvuxen i Habo, hur var livet där jämfört med livet i Stockholm?
- Jag växte upp på landet, 3 km till närmaste affär. Drömde alltid om att få bo i stan och ha nära till en kiosk. Nu bor jag dörr i dörr med en. Jag trivs bra i stan men även på landet. Men rent arbetsmässigt är det naturligtvis lättare att bo i Stockholm, säger Lena Maria som ändå har sin ateljÖ© i Habo, på sina föräldrars gård. Hon förklarar att det är svårt att få ro till att måla i storstadens larm.

Är du ofta i Habo och hälsar på?
- Jag är där cirka en gång i månaden och målar. Har jag konserter i närheten sover jag oftast över i Habo också.

Hur ser du på det nya året, vad har du för förväntningar?
- Det händer så mycket överallt både i vår närhet men även runt om i världen och jag önskar vi kunde värna mer om varandra och visa mer omtanke. Jag kommer att turnera mycket runt om i världen och vill vara med att sprida det goda och positiva.

Vad har du för tips till dom som känner sig extra ensamma under julhelgen?
- Jag skulle vilja säga till alla dem som inte behöver känna sig ensamma att se sig omkring efter någon ensam att visa sin omtanke.

Av: Frida Funemyr