Med båt och tåg genom solens rike

Egypten hade inte funnits om det inte vore för Nilen. Denna väldiga flod som givit bördiga jordar i hela Nildalen genom att årligen översvämma och gödsla Nildalen med sitt näringsrika slam. På grund av Nildalens bördighet blev livet enklare och man kunde ägna sig åt fritidsaktiviteter som att bygga gigantiska pyramider av huggen sten till exempel.

Längst ner i söder ligger konstigt nog övre Egypten. Det borde vara nedre Egypten tycker jag men det är inget jag vill ta strid för, för det ligger trots allt uppströms. Här ligger det gamla landet Nubien som ömsom stridit mot Egypten ömsom regerat Egypten och ömsom regerats av Egypten. Idag har regeringen i Kairo bokstavligt talat dränkt hela Nubien genom att dämma upp Nilen och på så sätt skapa den ofattbart stora dammen Nassersjön – hem för världens mest omtalade sötvattensfisk – nilabborren. Firrar som kan väga upp till hundra kilo. Vår sjökapten på vår alldeles privata fisketur på Nassersjön svär på att han har fångat en på närmare 90 kilo. Ja, ja. De gamla Nubiska kyrkorna, templen och byarna har i vissa fall flyttats från sina ursprungliga platser på det som idag är Nassersjöns botten till omkringliggande höjder och berg. Där finns de till beskådande för turisthorderna som kryssas på Nassersjön i flytande lyxhotell. Nedströms, efter dammen, ligger den pittoreska staden Aswan som är hem för ett stort antal nubier. Här utgör de många öarna i den breda Nilen en skärgård och hundratals vackra segelbåtar kryssar med turister och ortsbor mellan de olika byar och stadsdelar som ligger utspridda på öarna och Nilens stränder. Det var här Agatha Christie skrev klassikern ”Döden på Nilen”. Även Winston Churchill vistades här under Aswans behagliga vintermånader.

Vi har flugit hit och ämnar nu ta oss tillbaka till Kairo i andra änden av Egypten med båt och möjligen tåg. Första biten till den gamla huvudstaden och nu mera gigantiska friluftsmuseet Luxor går bra med båt. Detta är den mest turiststinna biten av Nilen och trafikeras av armador av kryssningsfartyg som i allt liknar flytande hotell. Vi går om bord på ett, prutar så kaptenen blir tårögd och blir tilldelade stora rum med en öppningsbar inglasad vägg ut mot Nilen. Det är helt fantastiskt att vakna var morgon med denna panoramavy över världens mesta flod. På övre däck är solstolarna legio och i en liten pool svalkar sig de albylbleka ryska damerna som är gravt överrepresenterade på just våran båt. Vi kommer iväg och resan är magisk. Palmerna vajar längs Nilens bördiga stränder, byarna avlöser varandra medan vi solar bort den svenska vinterblekheten. Vi dricker oanständigt många koppar starkt turkiskt kaffe, serverade av vår nyfunne vän chefservitören Mustafa från Aswan.  Mustafa serverar oss också femrättersmåltider både till lunch och middag i den nedre matsalen, strax ovan vattenlinjen. Två dygn tar resan från Aswan till Luxor, två fantastiskt lata dygn, ska vi tillägga.

Den ryska syföreningen erbjöd oss att följa med dem på det ena strandhugget efter det andra men vi sparade kulturen till det omättligt fascinerande Luxor med sina ofantliga tempel och gravar. Väl där tillbringade vi dagen med att besöka mäktiga tempel ledda med fast hand av vår guide och nu mera vän Mohammed. Luxor kräver mer än en dag, minst en vecka är denna koloss värd med sina enorma tempelkomplex och de gömda gravarna i Konungarnas dal där man bland annat kan besöka Tutankhamuns grav långt inne i berget. På kvällen gav vi upp Nilen och beslutade oss för att resa längs floden med det legendariska nattåget till Kairo. En spännande upplevelse minst sagt. Vi rekommenderar att man bokar bästa klassen ”softsleeper”. Ta dig själv till stationen och köp din biljett och tänk på att i Mellanöstern är aldrig ett nej ett nej. Fullt betyder inte att det inte går att ordna en plats. Fråga igen med ett ännu bredare leende och så kanske det helt plötsligt går att lösa. Man blir väl omhändertagen på tåget och serveras middag á la flygplansmat i tvåbäddskupén innan den egyptiska natten omsluter tåget som sakta vaggar trötta resenärer till sömns. På morgonen väcker tågvärlden passagerarna med frukost i kupén vid den okristliga tiden 04.30. Vi nalkas nämligen Kairo
– städernas moder!

Vad kostar det?
Billigaste sättet att resa till Nilen från Sverige är att ta en restresa/flygstol till Hurghada och buss därifrån till Luxor. I Luxor kan man enkelt leta efter plats på kryssningsbåtarna som ligger i många led vid Nilens strand. Kryssningen går till Aswan och tar två eller tre dagar. Det kostar från ett par hundra per person i dubbelhytt, då ingår oftast all mat och utflykter vid strandhuggen. Man kan sedan resa tillbaka till Luxor och vidare till Kairo med tåg. En biljett med nattåget från Aswan till Kairo kostar från 500 kronor i sovvagn. Resan från Kairo tillbaka till Hurghada är billigast med ”arabbussen” - de vanliga bussarna som trafikerar de olika städerna i Egypten, sjabbigt men otroligt genuint och kul. Bussresan från Kairo till Hurghada kostade knappt en hundralapp per person när vi reste där. Boende på de olika platserna bokas lätt på Internet, se till exempel www.mrjet.se eller ta hjälp av din lokala resebyrå som kan skräddarsy hela resan eller boka delar av den som tillexempel boendet och båtbiljetter. Hör med BQ Travel eller någon annan resebyrå på Höglandet.

Tjejerna kommenterar:
– Båten vi reste med och bodde på under resan på Nilen var helt fantastisk! Det enda minuset var den ryska syföreningen, annars var det inget dåligt. Rummen var helt underbara, det var fräscht och personalen var rolig. Helt otrolig utsikt från rummen. Man fick se Egypten på ett annat sätt när man resete på Nilen. Det är som ett annat land med all grönska. Vi har rest i Egypten tidigare och det är verkligen bara sand och grus. Man kan tänka sig hur det var i Egypten på Mose tid med alla palmer och palats. Tiden stod liksom stilla när man reste på Nilen. Ibland kom det en ångbåt och andra gånger mötte man moderna färjor. Det känns som att förflyttas i tiden då man inte använder moderna redskap i jordbruket längst stränderna utan arbetar mycket med händerna, åsnor och kameler.
Luxor har massor kultur, det är inte bara sol och bad som i Hurghada. Templen och ruinerna är hur coola som helst. Man fattar inte hur de fått dit och upp alla stenar. Spännande att tolka berättelserna som är inhuggna i monumenten. Man kan se att man tog slavar från olika världsdelar och man förstår att det gamla Egypten var ett mäktigt rike med inflytande över väldigt stora områden. Man fattar inte att det mäktiga Egypten verkligen existerat förrän man besökt dessa platser. Historien blir levande. Det var grymt coolt att resa med tåget.
Sara och Hanna Torstensson