Inger fick besök av änglar. En mörk natt vaknade Inger Waern av ett ljussken i sovrummet. Det fyllde alla vinklar och vrår utan att lämna några skuggor. Denna händelse blev början till en bokserie om människors erfarenheter kring andliga upplevelser.
- Först tio år efter händelsen berättade en bekant för mig att jag troligen fått besök av änglar, säger Inger.

Hon gör ett stillsamt intryck Inger Waern. Handslaget är mjukt, leendet varmt och ögonen goda. Med ena handen visar hon oss välkomna in i det ljusa vardagsrummet. Vi tar plats i en skön skinnsoffa där katten Rossie snusar fridfullt i ett hörn. Rummet andas rofylld harmoni. Här finns ingen märklig atmosfär som man skulle kunna tro med människor som gjort andliga upplevelser. Inte ens när Inger börjar berätta om sin annorlunda nattupplevelse uppstår några rysningar utmed ryggraden

Det var en höstnatt 1978 i Vargön där familjen då bodde och alla låg och sov. Plötsligt vaknade Inger och blev varse att hela sovrummet var helt upplyst. Det var underligt eftersom rummet var ganska mörkt även dagtid med mörkbruna tapeter och mörkgrön matta på golvet.
– Först trodde jag ljuset kom utifrån, men märkte snart att det inte var så. Det var ett märkligt ljus som vilade över hela rummet. Där fanns ingen ljuskälla som gav några skuggor. Det var som om hela luften var lysande. 
Inger reste sig upp till halvsittande med armbågarna stöttade mot sängen. En stund funderade hon på att gå upp och kolla var ljuset kom ifrån men kom sig inte för med det. Allt var tyst och lugnt, maken sov gott och inget ljud hördes från barnens sovrum. Ljusskenet varade en lång stund men började sedan sakta förändras.
– Det liksom föll ihop och krympte. Det sista jag såg var en ljuspunkt vid fönstret som drogs ut från fönstret. När mörkret återtog rummet igen somnade jag direkt.
Upplevelsen höll Inger länge för sig själv, inte ens maken fick veta något. Först tio år senare delade hon den med några vänner som hon trodde kunde ge ett svar. Och deras förklaring var: ”Du hade ljusvarelser, änglabesök, i ditt sovrum”.

Sökte efter svar
Änglar var inget som Inger tänkt eller trott på tidigare. Visserligen var hon både döpt, konfirmerad och gift i Svenska kyrkan, men barndomshemmet i Dalsland erbjöd inga diskussioner i livsåskådning. Den enda möjligheten till undervisning var några få kyrkobesök under åren. Det var istället bland nyandlighetens smörgåsbord som Inger började leta efter svaren på sina livsfrågor.
– Jag blev en sökare. Jag gick en kvällskurs i yoga och fördjupade mig i esoterik och var med på några New Age-träffar, men det gav mig ingenting.
Inger upplevde i sitt inre att vägen till svar var en annan. Hon återvände till sin barndoms bibel och tyckte sig där snart finna svar på sina frågor.
– På många ställen i bibeln kunde jag läsa om änglar, som stått i förbindelse mellan himmel och jord och där fanns många exempel på att de varit till hjälp och glädje. Det var som en port öppnade sig för mig. 
Våren 1993 genomgick Inger en svår period i sitt arbete som dagbarnvårdare. En jobbig händelse, där hon inte upplevde att hon fick gehör av sin arbetsgivare, tömde henne på alla krafter och hon tvingades sjukskriva sig en kort tid.
– Under den tiden gick jag mycket i skogen och funderade på mitt liv. När jag såg tillbaka upplevde jag att det hade funnits mycket som varit svårt. Det kändes som att jag inte orkade leva längre, eftersom jag var så uttröttad. Efter några dagar kom det nya tankar till mig och jag kände att jag hade en uppgift. Vad det var för något fick jag inte veta just då.
Tidvis återkom hon till frågan och en junidag fick Inger en mycket stark ingivelse hemma i köket. Hon minns exakt var hon befann sig när den klara tanken kom över henne. Mitt emellan köksbordet och spisen.
– Det var ingen vanlig reflektion, utan en tanke så närvarande att det var som att någon hade talat med mig. Och det jag fick till mig var att jag skulle samla in människors berättelser om gudomliga ting i vår tid och att boken skulle handla om änglar och ljusuppenbarelser. Jag kände att det här ville jag göra och blev så innerligt glad.

Fylldes av mod
Styrka och mod fyllde Inger under flera dagar. Snart började hon samla änglaupplevelser. Först från vänner, sedan gick hon ut med en förfrågan till lokalradions lyssnare. Bidragen började strömma in. Snart började hon själv efterfrågas. Hon intervjuades i en tidning och genom denna exponering växte hennes insamling allt mer.
– Att jag inte var ensam om mina upplevelser förstod jag snart. Jag blev mycket överraskad över att det fanns så många människor som vårdade och begrundade sina minnen.
En kväll gjorde Inger en upplevelse som ytterligare stärkte henne i sin livsuppgift.
– Jag hade svårt att somna den där kvällen och hade legat vaken en stund, då jag plötsligt fick se en ängel framför mig. Avståndet till honom var ungefär en meter. Jag såg honom som en man, för han var stor och kraftfull.
Ängeln sken i ett vitt ljus som liksom strålade ut inifrån. Bakom honom skimrade tre vackra blå nyanser som ständigt ändrade form, som böljande rök eller vågor på vattnet.
– Jag såg honom bara i profil. Håret var kort och lockigt. Det var det vackraste syn jag någonsin sett. Färgerna är svåra att beskriva eftersom de inte tillhör de vanligaste nyanserna.
– Och så fanns ju vingarna där, som en fågels med vingpennor.
Inger kände aldrig någon rädsla för det hon såg framför sig. Allt var stilla och lugnt. Men lika plötsligt som ängeln kom, lika plötsligt var den borta.
– Uppenbarelsen gav mig en insikt. Himmelska änglar skapar ingen oro, synen gav mig ro och frid.

Stor uppmärksamhet
Snart var brevsamlingen så stor att det räckte till en hel bok och 1998 trycktes ”Möten med änglar, svenskar berättar”. Det blev en bästsäljare och har tryckts i flera upplagor, hittills i över 20 000 exemplar. Den blev även översatt till engelska och såldes i USA. Uppmärksamheten blev stor och hon intervjuades i tv, tidningar och radiostationer både i och utanför Sverige. Det blev föreläsningar och ännu fler bidrag strömmade till. Snart började Inger planera för en andra bok. Men en dag tog allt tvärstopp.
– Det började med att jag genom mitt arbete involverades i en tragisk familjesituation där jag blev starkt känslomässigt engagerad. Snart kom tröttheten smygande och orken sinade allt eftersom.
En dag var åtagandet slut, och då var också Inger slut. Kvar fanns bara tomhet, trötthet, ledsenhet och en tryckande klump i halsen. Inger ordinerades först fullständig vila i några veckor.
– Jag skulle nog inte ha trott på någon som sagt att jag befann mig i riskzonen för att ”bränna ut mig” Men läkardiagnosen var tydlig nog: hjärnstress med utmattningssyndrom, det som man förr kallade utbrändhet. Inger hade svårt att koncentrera sig, uttryckte sig med fel ord och hade svårt att formulera meningar. Inte alls bra för en som stod i begrepp att skriva en bok. Hon hade balansrubbningar i folksamlingar, upplevde tunnelseende och tappade ibland delar av synfältet. Detta var bara en del av allt som drabbade henne. Sjukdomen tvingade henne gång på gång att skjuta upp planerna på att skriva.
– Jag tänkte att till våren ska det nog gå. Och våren kom och gick, och jag tänkte att till hösten ska jag börja. Men det gick flera år utan att krafterna infann sig.

Tryggare syn på tillvaron
Det finns ingenting hos Inger idag som utåt påminner om den tid då hon genom hjärnstressen hade problem att umgås med folk.
– Jag kommer kanske aldrig att bli helt återställd från sjukdomen. Det som är svårast i dag är att veta var gränsen går för vad jag orkar. Går jag över den kommer genast tröttheten och ett stort behov av sömn.
Efter fyra dryga år började i alla fall livet se ljusare ut för Inger igen. Orken och skrivförmågan återkom i sakta takt. Hennes erfarenheter av hjärnstress finns bland annat med i boken, ”Ljus från himlen”. Det är en samling personliga berättelser av människor som drabbats av svårigheter och med oförklarlig hjälp tagit sig ur dem.
 – Det är betydligt fler än man tror som får tilltal och syner i vardagen. Men många tiger om dem av skilda anledningar. Jag vill inte tala om det här som övernaturligt, det är andligt och naturligt. Kontakten med änglar, eller snarare med Gud, har gett mig en djupare och tryggare syn på tillvaron.