Pirathövdingen Sven Sture svek sin drottning och härjade vilt på Östersjön. Läs om hur han fick nåd och slog sig ner på Höglandet. Kanske ligger hans stora skatt någonstyans och väntar på att bli upptäckt?

Eksjöhovgård, Sven Sture och Sten Sture
Sven Sture köpte Eksjöhovgård strax utanför Sävsjö tätort. Den gamla slottsruinen ståtar på en ö i Ekjöhovgårdssjön vid vägen mot Vetlanda.
Senare kom godset i en annan Stureätts händer och ska ha funderat som Sten Stures jaktslott. Det är dock inte det som man ser en ruin efter idag, möjligen delar av den som tycks ha varit ett gammalt torn.

En riktig rövarhistoria

Om man tror att sjöröveri endast hör hemma i den karibiska övärlden så misstar man sig. Vårt eget innanhav Östersjön har kryllat av pirater. En av de mäktigaste hette Sven Sture. Han blev höglänning på äldre dar och bosatte sig utanför nuvarande Sävsjö. Tiden då över hundra piratskepp och tusentals pirater härjade på Österstjön kallas för det stora sjörövarkriget eller det nordiska piratkriget och varade mellan 1389 och 1397.

Vi tar det från början
På slutet av 1300-talet hette Sveriges kung Albrekt. Han kom från Mecklenburg vid dagens tyska östersjökust och kallades därför Albrekt av Mecklenburg (den yngre). Han regerade över Sverige men hade liten makt då stormän (adeln) hade förhandlat till sig stort inflytande i utbyte mot att man stödde Albrekt i en krissituation. Nu bestämde adeln det mesta och Albrekt ville minska adelns makt genom att genomföra en reduktion. Planen var att ta över gods och gårdar som tillhörde adeln och därmed öka kronans tillgångar och makt. Detta var inga populära tankar bland Sveriges stormän som började känna sig hotade av Albrekt och hans tyska anhang. Med tiden sågs Albrekt som en riktig utsugare. I Vadstena klosters diarium för år 1365 finns antecknat: ”Då kom rovfåglarna och slog sig ner på bergstopparna, ty tyskarna tyranniserade landet i många år”.

Dansk hjälp
För att hindra Albrekts reduktion och ökat tyskt inflytande vände sig några av de mäktigaste stormännen till drottning Margareta i Danmark med bön om hjälp. De lovade att ställa de svenska slottslänen till hennes förfogande och att ge henne militärt stöd att erövra makten från kung Albrekt. Man erkände Margareta som Sveriges ”fullmäktiga fru och rätta husbonde”. Detta var en direkt krigshandling och Albrekt for över till Tyskland och hämtade en tysk här medan Margareta lät danskar landstiga i Sverige. I slaget vid Åsle i närheten av Falköping i februari 1389 besegrades och tillfångatogs Albrekt jämte sin son Erik av de danska trupperna. Mecklenburgarna hade två starka fästen kvar: Stockholm och Visby.

Sven Sture träder in på scenen
Detta är bakgrunden när Sven Sture trädde in på scenen för första gången. Sven var adelsman från Holland och en av drottning Margaretas främsta officerare. Drottningen hade stort förtroende för Sven och sände honom till Gotland. Sven blev befälhavare för drottningens styrkor där och fick uppdraget att krossa de mecklenburgtrogna vitalianerna och inta hela ön.
Vitalianerna (eller vitaliebröderna) var en sjörövarhär som sympatiserade med Albrekt av Mecklenburg. Från början var de inhyrda för att förse det belägrade Mecklenburgska Stockholm med förnödenheter (vitaliteter – därav namnet vitalianerna). Vid sidan av detta uppdrag utvecklades dessa löst sammansatta legosoldater från norra Tyskland till rena sjörövarband och spred skräck och elände på Östersjön.

Kaparbrev
Igenom sjöröveriets historia förekommer det ”legala” sjörövare som förses med så kallade kaparbrev av en sida i ett krig. Ett sådant brev gav dem ”rätt” att kapa och plundra andra sidans skepp. En slags statsstödda terrorister alltså. Mecklenburgarna såg med glädje på när vitalianerna bedrev sin förödande verksamhet mot Margaretas Sverige. Vitalianerna uppförde nya borgar och intog  andra runt hela Bottenhavet. Dessa använde de som baser för sin växande sjöröveriverksamhet.

Legendariska pirater
Vitalianerna omges av många legender. En av dem är att de delade sitt byte med fattiga. Det finns inget som styrker detta Robin Hood-rykte. Däremot vet man att piraterna fördelade det plundrade mellan sig. Hövdingar och ledare fick en större del men var och ens ersättning stod i relation till bytet. Vitalianerna fick även sådan territoriell makt att de tog ut skatt från invånarna i vissa delar av norra Sverige. Det var dessa gossar som Sven Sture skulle besegra å Margaretas räkning. Han sändes till Gotland 1395. Samma år frigav Margareta  Albrekt av Mecklenburg och hans son Erik mot villkor att de efter tre år antingen skulle betala en dryg penningsumma eller överlämna Stockholm till Margareta. Till följd av detta fördrag tog Margareta Stockholm i besittning 1398.

Sven blir pirathövding
Sven stred först för att inta Visby åt drottningen. Vi vet inte varför men efter något år, då Albrekt av Mecklenburgs son Erik anfallit Gotland med stöd av vitalianerna, bytte Sven Sture sida. Sven inledde nu ett samarbete med vitalianernas ledare Arend Styke. När Erik dog i pesten den 26 juli 1397 utnämnde hans änka Sofia Sven till sin hövitsman för Mecklenburgarna på Gotland. Sven gjorde en överenskommelse med vitalianerna om att dessa mot att avstå hälften av sitt byte kunde få en fristad i Visby. Sven blev befälhavare för de Mecklenburgska styrkorna på Gotland och gjorde så småningom gemensam sak med vitalianerna och inledde en storskalig kaperiverksamhet, främst riktad mot drottning Margaretas fartyg och riken. Hela Gotland  blev ett sjörövarnäste till stora delar styrt av Sven Sture.
Våren 1398 angreps Gotland av en tysk elitstyrka från riddarordern Tyska orden. De intog ön och tvingade Sven och vitalianerna att lämna Gotland och söka sig längre norrut där de innehade borgar på båda sidor om Bottenviken. Med dessa som bas kunde de fortsätta sin kaperiverksamhet. Vitalianerna förfogade nu över mer än hundra piratskepp och fler än 5 000 pirater.

Förhandlingar och en uppgörelse
Den nya situationen passade inte Sven och redan senare samma år inleddes förhandlingar mellan drottning Margareta och Sven, vilka utmynnade i att Sven och Arend Styke benådades mot att de överlämnade sina borgar i Bottenviken till drottningen. De inte bara benådades utan fick även en väl tilltagen ekonomisk ersättning (förutom sina förmodade enorma sjörövarbyten). De förhandlade sig även till höga positioner i drottning Margaretas Sverige. Den fruktade sjörövarhövdingen Sven Sture blev på det sättet länsherre i Småland. Han köpte ett enormt gods som hette Ekesjö (idag Eksjö Hovgård) av munkarna från Nydala. Där upprättade han sitt säte och styrde sitt län.

Historiens vingslag
Jag sitter faktiskt just nu på Sven Stures gamla ägor och skriver detta. Vision Höglandet råkar nämligen ha sin redaktion i ett stort gammalt hus på dagens Eksjöhovgårdsområde. Strax utanför Sävsjö tätort ståtar den gamla slotts-ruinen på en ö i Ekjöhovgårdssjön vid vägen mot Vetlanda.

Hur gick det för Gotland och drottning Margareta?
Margareta hade en vision om ett enat norden som kunde stå emot det starka tyska inflytandet. Detta syntes genomförbart då hon redan regerade i de tre konungarikena Sverige, Norge och Danmark var för sig. Margareta presenterade Erik av Pommern, son till sin systerdotter Maria, som sin tronföljare. 1397 samlades aristokratin från de tre länderna i Kalmar för att kröna Erik till kung över alla tre länderna i det som blev Kalmarunionen. Unionen innefattade även områden som Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna.
Från mötet finns det så kallade unionsbrevet bevarat och där slås viktiga principer för unionen fast som att en enda kung skulle råda över alla tre rikena. Kungen skulle styra över varje rike i enlighet med varje rikes egna lagar.
Om något av rikena hotades av krig skulle de andra komma till hjälp och den som dömts som fredlös skulle vara det i samtliga riken.

Och Gotland då?
Mot penningersättning och omfattande hot förmåddes Tyska orden att avstå Gotland. Ön överlämnades 1408 till den nordiske unions-kungen Erik av Pommern. År 1412 dog  Margareta. Sven Sture blev dubbad till riddare och dog 1424.