Prenumerera!
195:-/år hem till din brevlåda
Beställ ett exemplar av detta nummer!
25:- inklusive porto
Resebloggen
Rese-IQ
Utmana redaktören!
Visst kan du din geografi bättre än Vision Höglandets redaktör Mikael Torstensson! Framför allt är du säkert snabbare!
När du är klar och har slagit Mikael så tryck på tangenten ''Print Screen'' och klistra skärmdumpen i ett mail och sänd det till
info@copyvision.se
Mikaels rekord är: 568.818 poäng
Höglandets topplista Rese-IQ
1. 654,534 L-E Erlandsson, Nässjö
2. 632,106 Samuel Larsson, Ramkvilla
3. 622,143 Delbert Åke Jonsson, Helsingborg
3. 618,002 Anna Rostedt, Vetlanda
4. 603,767 Magnus Edforss, Eksjö
5. 582,079 Ingemar Ohlsson, Eksjö
6. 569,180 Ove Larsson, Ramkvilla
7. 568,818 Mikael Torstensson, Sävsjö
| Jakten på os 2012 |
 Isabellah Andersson om livet i Sverige och drömmen om OS fter en lång taxiresa kommer jag äntligen fram till Vilshult i Blekinge till Sveriges främsta maratonlöperska Isabellah Andersson och hennes man och tränare Lars. ”Karibu och Välkommen” står det på dörren till deras hus. Två olika världar, två olika kulturer, två olika språk. Här har, tack vare deras kärlek och gemensamma mål, de båda sammansvetsats och skapat sig en egen tillvaro och vardag som passar dem båda. Isabellah själv kommer just från duschen. Hon har tagit sin förmiddagstur, en runda på 3,5 mil. Lars dukar fram bullar och bröd. – Vi lagar allt själva och äter inget halvfabrikat. Vi tycker båda om att baka och vi tillbringar nog lika mycket tid i köket, hävdar Lars. Vägen till Sverige 2004 kom Isabellah från Kenya till Sverige för första gången. Hon var då en av de bästa i sitt hemland på orientering och kom hit för att tävla. Hon gjorde bra ifrån sig och fick en inbjudan att komma hit året därpå för att träna och tävla mer inensivt under en längre period. Upplägget gick ut på att hon skulle bo och lära sig av tre olika tränare. En av dem var Lars, som är idrottslärare och en gammal erfaren orienterare. De båda beskriver sitt första möte som ”kärlek vid första ögonkastet”. – Hur kan man inte bli kär i Isabellah, säger Lars och tittar på sin fru som skrattar och tittar ner något generat. Lars åkte med Isabellah till Kenya och fick en inblick i det område som hans fru är uppvuxen i. – Hennes uppväxt har inte varit lika bekväm som vi är vana vid från Sverige, men det har också bidragit till hennes värdegrund som hon står för idag, säger Lars. Isabellah har läst svenska på SFI, men sedan dottern föddes har hon haft en paus. På väl begriplig svenska berättar Isabellah att år 2006 gifte de sig och samma år flyttade hon hem till Lars. – Jag har aldrig ångrat att jag flyttade hit och har aldrig kännt hemlängtan, säger Isabellah och ler sitt stora leende. Hon bländar med sin skönhet och det är svårt att ta ögonen från henne. – Du förstår, där jag kommer ifrån där är vi aldrig oroliga eller har ångest. Vi lever efter mottot ”Det som sker, det sker”. Vi kan inte älta sådant som man ändå inte kan göra något åt. Jag har kvar min mormor, syster och bror i Kenya. Även om vi längtar efter varandra så har vi våra egna liv att ta hand om, säger Isabellah. Hon har förlorat båda sina föräldrar, den sista 2004. Då dog hennes mamma. – Det var aldrig mina föräldrar som främst tog hand om mig. Det var mormor som förlöste mig och det var hon som tog hand om mig när jag var liten. Isabellah berättar att i byn där hon bodde började byborna tycka att hon var egendomlig som inte träffade en man och fick barn. Är man inte gift vid 20-25 års ålder, då är man konstig. Många undrade vad det var för fel på mig. Men jag tror att det var Guds plan, att vänta med man och barn. Annars hade jag ju aldrig kunnat göra karriär som maratonlöperska. Lars inflikar och tycker det är starkt av både Isabellah och hennes lillasyster att de undvikit att bli gravida i låg ålder vilket är vanligt i den kultur som råder i Kenya. Om en enorm vilja Isabellah tycker att det mesta är bra med att bo i Sverige. – Det finns en sådan trygghet här, jag älskar att vara här. Till Kenya åker vi endast för träningens skull. Det går inte att träna här under vinterhalvåret, då passar klimatet och den höga höjden bättre i Kenya, menar Isabellah. Lars och Isabellah åker dit även nu under sommarhalvåret och hårdtränar inför VM i augusti. Platsen är löparmeckat Eldoret i västra Kenya och här stöter man dagligen på någon OS-medaljör, berättar Anderssons. Det stora antalet proffessionella och motiverade löpare kompenserar luftens låga syrehalt med något lika viktigt: motivation. – Konkurrensen är mycket större i Kenya, säger Isabellah. Det är många som har mycket vilja i Eldoret och Isabellah är inget undantag. För henne betyder viljan allt. Det är den som driver henne att träna och prestera så bra som hon gör. När hon var gravid i fjärde månaden tog hon sitt första SM guld på 10 000 meter. Det är en bedrift vilken enligt de flesta endast kan beskrivas som ”omänsklig”. Isabellah berättar att det var många som avrådde henne från att tävla och utsätta kroppen för sådana ansträgningar under sin graviditet. Inte minst skulle bebisen inte må bra av en sådan ansträgning, menade en del. – Men jag lyssnade på min kropp och visst var det tungt, men jag kände att jag orkade. Dessutom hade jag en bra och empatisk barnmorska som uppmuntrade mig att inte lyssna på alla andra utan istället känna in min egen kropp. Isabellah var igång och sprang redan fem veckor efter förlossningen. Förutom Isabellahs vilja så måste hon väl ändå ha en talang inom området? – Talang handlar om förmågan att fokusera och göra vad som krävs för att nå sitt mål. Det är en sak att prata om vilka mål man vill uppnå. En annan att faktiskt göra vad som krävs. Och det krävs mycket, understryker Isabellah och Lars är inte sen med att fylla i: – Att bli så duktig som Isabellah är och att kunna livnära sig som elitidrottare i Sverige idag, det är det tyvärr inte många som kan. Det är otroligt svårt. Lars berättar att det finns ju liksom inget idrottskonto att hämta pengar ifrån, därför är det viktigt att ha en föreningen bakom sig, i Isabellahs fall Hässelby SK. Paret Andersson har även ett företag tillsammans. – De fem första åren var tuffa eknomiskt. Egentligen ville Isabellah gifta sig kyrkligt, men av ekonomiska skäl blev det borgligt. Vi tycker båda att de pengar vi tjänar, förutom att vi själva ska hålla oss flytande, ska kunna hjälpa någon annan. Vi delar på allt och har så att vi klarar oss. Resten, som blir över stöttar vi behövande Kenyanska löpare och Isabellahs familj i Kenya med. Isabellah berättar att de just har bekostat broderns skolgång. Om media och konkurrenter Isabella har ett monstruöst träningsschema och även om konkurrensen är stor nämner Isabellah aldrig ordet “konkurrenter”. – Det finns så mycket inspiration i Eldoret. Man träffar liksinnade och kan stöta på tidigare världsmästare och här är jag aldrig ensam utan kan istället hämta kraft från alla andra enormt duktiga löpare. Och så kan jag träna med killar som är bättre och som kan “dra” mig. Isabellah jämför sig heller inte med andra löpare. – Självklart vet jag vilka tider som krävs för att nå upp till mina mål, men jag kan inte tänka på hur andra tränar utan måste fokusera på mig själv och vad som krävs för att jag ska bli bättre. Detsamma gäller med media, menar Isabellah som tycker att det läggs för mycket fokus på hur bra hennes medtävlande är. – Det är så mycket spekulationer innan ett lopp och jag kan känna mig besviken på pressen. Även om jag är i bra form, kan jag ju inte svara på vilken form mina konkurrenter är i. Det är bättre att vänta tills efter tävlingen, menar maratonlöperskan och suckar uppgivet. Innan hon träffade Lars visste jag inte hur man tränar effektivt, jag bara sprang. Förr sprang jag heller inte så mycket som jag gör idag. Det var också Lars som såg att jag hade mer att ge om jag bara satsade på löpningen. Under de längre löparrundorna åker Lars brevid på motorcykel och fyller då och då på sin fru med vatten. Om sin knäskada Kan vem som helst verkligen bli lika bra eller är det ditt kenyanska ursprung som spelar den största rollen? – Ja, säger Isabellah. Om man är villig att lägga ner den tid som krävs, har disciplin och viljan att aldrig ge upp. Långdistanslöpning kräver tålamod, men samtidigt är det viktigt att ha kunskap om hur man ska träna på bästa sätt. Det är svårt att få resultat om man inte har en tränare. Isabellah har i skrivandets stund sprungit sitt första lopp efter ett längre uppehåll på grund av knäskada. På frågan om hon inte blir nojig för att skada sig då kroppen är hennes yrke, svarar hon: – Jag accepterar att allting inte kan gå spikrakt uppåt hela tiden. Om man ser på löpningen som något väldigt långsiktigt är det lättare att ta en svacka då och då. Isabella förklarar att det har känts som att börja från noll igen, men att hon dag efter dag, tack vare rehabliteringen, mår mycket bättre nu. – Jag ger aldrig upp och har längtat efter att komma igen snabbt nu. Jag har mina mål och vill fullfölja dessa. Jag ser varje träning som ett delmål, därefter ser jag VM, Stockholm maraton och mästerskap som mina större mål. Om mammarollen Isabellah berättar att livet är så annorlunda i Kenya, hon syftar då inte minst på uppfostran av barn. Detta är något som hon reflekterat över sedan hon själv blev mamma. – I Kenya finns ingen curling. Vi jobbade i hemmet så fort vi kunde gå. När jag blev lite äldre fick jag hjälpa till med att hämta vatten, ved och annat från farmen. Många gånger var det promenader på ett par kilometer. Jag klarade mig alltid själv och lever efter den devisen ännu idag. Det är endast jag själv som kan göra något åt min egen situation. Jag fixar livet själv. I Kenya är inget bäddat för barnen och de tillverkar själva sina leksaker. Lars tror att det kenyanska folket är så duktiga på grund av viljan som infinner sig redan i tidig ålder. De gör det som behöver göras. Isabellahs har aldrig frågat om en genväg, hon gör det som krävs. Isabellah tänker inte curla sin dotter, men inte heller ge henne en kenyansk uppväxt. – Jag kan vara ganska bestämd som mamma, men tyvärr hinner jag inte leka så mycket med henne. Lars har mer tid än mig, speciellt nu när han är pappaledig från jobbet som idrottslärare. Men min dotter betyder verkligen allt för mig, det är underbart, utbrister Isabellah. – Jag har börjat tänka annorlunda sedan jag blev mamma och blivit starkare rent mentalt. Förr tänkte jag mest på min framtid, nu tänker jag bara på hennes. Berätta om VM-loppet i Korea – Loppet började ovanligt lugnt, klockade själv första km på 3:54 och då låg jag sist i klungan, så jag blev lite orolig, hur kommer detta att gå? Jag brukar vilja ha ett ganska jämnt tempo med en något snabbare andra halva. Nu blev det en väldigt lugn första halva och vid drygt 30 km en riktigt kraftig fartökning ner mot 3 min blankt/km. Det bästa var att jag direkt kände i kroppen att detta fixar jag inte utan körde vidare i ett tempo som gjorde att jag höll hela vägen in i mål. Det blev tre kenyanskor, en etiopiska, en japanska samt en kinesiska före mig. Jag känner mig väldigt glad över att bli första tjej från Europa och är väldigt nöjd med min sjundeplats, 1,5 minuter efter segrarinnan. Om sin Gudstro Isabellah är uppvuxen i en familj där tron på Gud har betytt väldigt mycket. – Gud är allting för mig. Han finns vid min sida och lyfter mig varje dag. Han hjälper mig och han har planerat min väg för mig. Till exempel tror jag att det var han som satte min man i vägen för mig, säger Isabellah och ler ett av sina många leenden. Lars tittar upp och ler tillbaka. – Jag tror att Isabellah har öppnat ögonen för Gud även hos mig. Jag förstår och märker att hon tror på en kraft som är väldigt stark och betydelsefull. Det går inte att undgå. I Kenya gick Isabella till en frikyrka varje söndag innan hon bytte till den katolska kyrkan, i Sverige blir det inte lika ofta. – Jag vet att söndagen ska vara en vilodag, men numera måste jag träna alla veckans dagar. Det står ju någonstans i Bibeln att man måste jobba för att ha mat på bordet. Om kärleken och flera barn Parets kärlek går inte att unvika där jag sitter emellan de äkta makarna. Nyckeln är enligt dem båda ömsesidig respekt. – Jag skulle aldrig kunna skilja mig från Lars, säger Isabellah som är över 20 år yngre än sin man. Även här tycker hon att åldersskillnanden är oviktig. – Det är bara en fördel att han levt längre, han vet ju så mycket mer än mig. Däremot var det inte helt självklart att paret skulle skaffa barn. Lars har varit gift två gånger tidigare och har tre barn. Men idag menar Lars att det är det mest självklara som finns och de har inte ångrat sig en sekund. Han tycker att det är annorlunda att ha barn nu när han också har det bättre ställt rent ekonomiskt. – Det var mer självklart för mig att vilja ha barn. Men på den tiden var Lars mer svensk än vad han är idag, säger Isabellah och Lars fyller i. – Nu kan vi ha en barnflicka som hjälper oss även med hushållet. Vi kan lägga all vår tid på familj och träning. Åt det vi tycker är viktigt helt enkelt. På frågan om de vill ha flera barn, skojar de om att det hade varit perfekt för dem om de hade fått tvillingar. Att få barn är självklart något som ”stör” i en elitidrottares karriär och just nu är det den som Isabellah vill lägga all sin fokus på. Har du haft någon 30-årskris? – Jag undrar vad det är som gör folk så fixerade vid ålder. För mig gäller ”age is just a number”. I Kenya ser man på åldrande med vördnad, där pratar man inte om någon ålderkris, vilket många gör här. Det är märkligt. Vilka är fördelarna med att ha sin man som tränare? – Han kollar ju precis allt jag gör, det går inte att smita. Han har koll på hur jag lägger upp min träning, på matintag, om något behöver förändras. Det innebär mycket flexibilitet att leva med sin tränare. Berätta om OS i London 2012 – Jag siktar och har detta som ett mål, men kan inte räkna med att få vara med. Men jag tror att besvikelsen blir större om jag inte får vara med än glädjen över att få delta. Alltså tror jag nog att jag kommer få springa. Hur har du blivit bemött i Sverige? – I alla fall i sportens värld, är alla väldigt välkomnande. Jag har inte känt av någon invandrarfientlighet, berättar Isabellah som samtidigt erkänner att kanske finns det en orsak till detta på grund av att hon blivit så pass känd. Framtidsdrömmar? –Att få vara lycklig med min familj, precis som det är nu. Jag tar allt som det kommer. Att få vara tillsammans med någon hela livet är det största man kan få. Har du sett doping på nära håll? – Det är väldigt tråkigt att det förekommer. Synd att vi inte har ett system där alla testas innan tävlingarna istället för efteråt, då kunde alla som står på startlinjen vara ”rena” och tävlingen skulle bli rättvis. Vad skulle du sysslat med om du inte blev maratonlöperska? – Bonde. Eller så kanske jag skulle vilja syssla med ekonomi. Något som jag skulle vilja lära mig är att bli en duktig skidåkerska. Har testat någon gång och det verkar ju väldigt roligt. Har du mött någon större motgång ännu? – När mina föräldrar dog kände jag sorg, men jag grät ett tag och sedan var det bra. Jag hanterar min sorg genom att sysselsätta mig med städning och tvätt. Vill inte sitta och deppa och gråta. För mig gäller endast här och nu, jag ser hellre framåt än bakåt. Men sedan jag träffade Lars har jag inte inte haft någon kris. Livet här är väldigt bra.  Några av Isabellahs meriter: 7:a och bästa europé på Friidrotts-VM, 2011 1:a i Stockholm Marathon 2008, 2009, 2010 och 2011 13 SM-guld, olika distanser 1:a i Tjejmilen, 2007, 2009, 2010 och 2011 1:a och svenskt rekord på 10 km, Etape Bornholm, 2009 1:a i Lidingöloppet, 30 km, 2007 |
Sport&Fritid
 Jakten på os 2012
|
 Sommar året runt på Eksjö Camping
|
 Snabba dragningar & vackra målSnabba dragningar och vackra mål är synonymt med Sävsjö IBK på banan, men ända till en serieseger har det inte räckt. Nu spänner tränarna Mats Kraft och Ove Almqvist bågen ännu hårdare och hoppas att hårdare träning med mer kondition och styrkeövningar ska kunna lyfta laget ytterligare. Sävsjö IBK och striden om seriesegern är något som har gått hand i hand ända sedan laget tog klivet upp i innebandyns finrum. Förra säsongen var det nära igen då vinst i de två sista [ ... ] |
 Från dröm till verklighetDet började som en vanlig pojkdröm. Till skillnad mot de flesta andra gick Andreas Jägerhags dröm i uppfyllelse. När han var 28 år bestämde han sig. Han skulle gå en skärmflygarkurs i Göteborg. På kursen varvades teori och småflyg i slalombacke. Intresset har bara ökat sedan dess. Andreas vidareutbildade sig och idag har han flugit över stora delar av världen. Mexiko, Sydafrika, Turkiet, Frankrike, Teneriffa och Danmark är bara ett axplock av vad han har fått uppleva hittills [ ... ] |
