”Så här högt har jag inte kunnat lyfta mina armar på flera år, säger hon.
Jag ville ju inte sitta och stirra, men jag måste säga att jag blev väldigt fascinerad av hela scenariot som utspelades bredvid mig...” Pernilla om miraklet på tåget

Pernilla Wahlgren är ett riktigt julbarn född som hon är den 24 december. Nu berättar hon om hur hon brukar fira jul i villan på Lidingö. I dagarna släpper hon boken Pernillas jul som är en gedigen och inspirerande kokbok med över 70 juliga recept och mängder av stämningsfyllda bilder.  Från julens mirakel är steget inte långt till andra mirakler. Läs Pernillas egna ord om miraklet på tåget som hon fick uppleva tidigare i höst.

Pernilla Wahlgren behöver nog ingen närmare presentation efter över 25 år i rampljuset! Redan som 11-åring spelade hon sin första huvudroll i musikalen Annie på Folkan i Stockholm. Idag 30 år senare är Pernilla fortfarande lika högaktuell på scenen och framför kameran och det har hänt otroligt mycket under dessa år!
Hennes genombrott för den stora publiken kom i Melodifestivalen 1985 med låten Piccadilly Circus. Sedan dess har hon varit med ytterligare två gånger i festivalen. Under åren har Pernilla Wahlgren hunnit med att släppa sex egna soloalbum och har även spelat huvudrollen i en rad framgångsrika musikaler.
Tillsammans med brodern Niclas spelade hon in det populära barnprogrammet Nicke & Nilla, som även blev stor succé utanför tv-rutan med två guldsäljande album och framträdanden inför fullsatta hus. Pernilla Wahlgren har även varit programledare för Småstjärnorna, Söndagsöppet, Scenen är din och BabyBoom.

Varför är detta med julen så viktigt för dig?
– Jag är ett äkta julbarn - född på julafton och allt! Jag älskar verkligen julen, tycker det är underbart att julpynta. Då riktigt frossar jag. Sen är det jätteviktigt att det alltid är julmusik och tända ljus överallt. Det är jättemysigt, säger hon.

Berätta om din nya bok
– Måttfullhet har ju liksom aldrig varit min grej. Den som sa lagom är bäst har aldrig varit hemma hos familjen Wahlgren på julafton. Jag ser den här boken som en hyllning till julen! Och så vill jag slå ett slag för att det faktiskt är tillåtet att fira jul på sitt eget sätt. Det finns inga måsten. Morfars senap gör man för att man gillar den, och har man tröttnat på julköttbullar med kryddpeppar kan man hitta på nya med feta och soltorkade tomater i.
Det ska vara mycket av allt: pynt och glitter, familj och glada vänner - och stans största gran. Självklart ska borden digna av den läckraste julmaten, de ljuvligaste kakorna och det smarrigaste julgodiset.
I boken ”Pernillas jul” bjuder Pernilla in oss till en riktig familjejul i sitt härliga hus och delar generöst med sig av både gamla klassiska familjerecept, egna favoriter, hemlagade julklappstips, enkelt pyssel och glimtar från barndomens jular. Dessutom bästa glöggtilltuggen, en riktigt lyxig nyårsmiddag, lata brunchrecept att njuta av på årets första dag och foton ur Pernillas privata fotoalbum med bilder från barndomens jular.

Du firar både födelsedag och julafton samtidigt. Hur brukar den 24 december se ut hos dig?
09.00 Väcks av mina barn som sjunger på min födelsedag. De är jättepyssliga och gör en mysig frukost. Någon liten present brukar de komma ihåg att ha med sig.
10.00 Mina kompisar dyker upp för att fira mig. Många gånger har jag tagit emot dem i pyjamas. Frukosten får stå kvar, förhoppningsvis har jag köpt en tårta som jag ställer fram. Det är så gulligt att de tar sig tid att fira mig. Det kan man inte kräva på julafton.
11.30 Folk droppar in och ut. Vanligtvis firar vi julafton hos mina föräldrar och snart är det dags för mig att börja samla ihop allt vi ska ha med. Stuva in i mat, klappar och barn i bilen.
12.30 Lunchen ska förberedas. Vi brukar äta innan Kalle Anka vilket är bra för det blir så sent annars.
14.00 Mat. Svägerskans köttbullar är ett måste.
15.00 Kalle Anka på tv. Fast man sitter ju inte lika klistrad, varken barn eller vuxna, som förr. Men vi får inte missa när det är Lady och Lufsen för det är min farfar, Ivar Wahlgren, som gör rösten till den italienska kocken och han som sjunger ”Å, denna natt, denna ljuvliga natt”. Så då ropar alla ”farfar är på tv”.
16.00 Då väntar vi på tomten. Och tar fram glögg, kaffe, tårta och annat gott som en cheesecake med pepparkakor som doftar underbart juligt.
16.30 Tomten delar ut julklapparna.
18.00 Efter det är det snart dags att plocka fram mat igen. Så börjar vi om. Vi brukar ha risgrynsgröt där någon ska hitta mandeln och önska sig något.
20.00 Ibland kanske vi spelar något spel. Vi tittar väldigt lite på tv i vår familj på julen. Det blir inget party direkt, de flesta är ganska trötta eftersom vi börjat ganska tidigt. Så vi umgås och har trevligt, en del sover kvar, andra åker hem allteftersom.

Miraklet på tåget
Pernilla berättar om en spännande upplevelse på sin blogg tidigare i höst. Läs hennes egna ord:
” Sitter just nu på tåget hem mot Sthlm, och något MYCKET märkligt hände just i sätena bredvid mig…!!
Det sitter en ung kille bredvid en äldre dam, och jag kan inte undgå att höra hur han sitter och berättar om sin starka Gudstro för henne. Han berättar med stor inlevelse om hur han verkligen känner att Gud bor i honom och hur mycket Gud älskar alla människor. Damen i sin tur berättar om sig och bland annat om sin värk i axlarna, som gör att hon har så ont att hon inte ens kan föna håret.
Plötsligt så frågar killen om han får be en bön för tanten?!
Hon svarar ja – även om jag hör på hennes röst att hon är något tveksam…
Så lägger han sina händer på hennes axlar och börjar att be.
Han ber för att hon ska känna Guds kärlek och för att hennes värk i axlarna ska försvinna.
När han är klar, frågar han om hon känner någon skillnad?!
– NU, menar du? – undrar tanten, något förbryllad.
– Ja! – säger killen. Försök att lyft armarna upp i luften nu!
Så gör hon det. Och nu kommer det märkliga.
För damen lyfter förvånat sina armar högt över huvudet, och verkar inte riktigt själv förstå hur det har gått till…?!!
– Så här högt har jag inte kunnat lyfta mina armar på flera år!! – säger hon.
Jag ville ju inte sitta och stirra, men jag måste säga att jag blev väldigt fascinerad av hela scenariot som utspelades bredvid mig..!

Efter en stund så reste sig killen upp ur sätet och erbjöd ALLA i vagnen som kände sig sjuka eller hade ont nånstans, att han kunde be för dom – eftersom han kände att det ”stack i hans fingrar”, och det var tydligen ett tecken från Gud på att det fanns någon i vagnen som behövde hjälp…
Men tydligen var det ingen som var kroniskt sjuk i den här tågvagnen. Eller så var det helt enkelt så att ingen vågade eller ville…

Vi är ju lite rädda för allt ”kristet” i det här landet – eller hur…?!
Hade han erbjudit samma sak i en tågvagn i USA, så hade säkert många ställt sig på kö och hoppats på att ett under skulle ske!
Vi svenskar är alldeles för fega för att ens våga chansa, tror jag.
Hade JAG verkligen lidit av värk eller nån annan sjukdom , så hade jag lätt låtit honom få be för mig! Vad har man att förlora liksom?! Det var en fin bön han bad, och han talade inte i tungor eller var hysterisk, som man sett på TV nån gång när dom gör sån där handpåläggning och samtidigt skriker så folk faller i backen. DET hade jag inte velat testa!!
Men den här killen var lugnet själv, glad, positiv och hade en stark tro att han kunde bota människor (vilket han också tydligen kunde?!) och ville bara sträcka ut en hand till oss i vagnen, om någon ville ta den.
Den lilla tanten vågade. Men ingen annan.
Så nu är frågan. Vad hade NI gjort….?!
Tror ni på att under faktiskt kan ske…?”
Ja, vad tror du? Maila oss gärna på Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den och berätta. Missa inte heller Annelies berättelse om hur hon upplevde ett under på annan plats i tidningen.