Prenumerera!
195:-/år hem till din brevlåda

Beställ ett exemplar av detta nummer!
25:- inklusive porto

Annons

Resebloggen

Rese-IQ

utmanaredaktorenUtmana redaktören!

Visst kan du din geografi bättre än Vision Höglandets redaktör Mikael Torstensson! Framför allt är du säkert snabbare!

När du är klar och har slagit Mikael så tryck på tangenten ''Print Screen'' och klistra skärmdumpen i ett mail och sänd det till
info@copyvision.se 
Mikaels rekord är: 568.818 poäng

Höglandets topplista Rese-IQ
1. 654,534 L-E Erlandsson, Nässjö
2. 632,106 Samuel Larsson, Ramkvilla
3. 622,143 Delbert Åke Jonsson, Helsingborg
3. 618,002 Anna Rostedt, Vetlanda 
4. 603,767 Magnus Edforss, Eksjö
5. 582,079 Ingemar Ohlsson, Eksjö
6. 569,180 Ove Larsson, Ramkvilla
7. 568,818 Mikael Torstensson, Sävsjö

 Vi är ett kreditvärdigt företag enligt Bisnodes värderingssystem som baserar sig på en mängd olika beslutsregler. Denna uppgift är alltid aktuell, informationen uppdateras dagligen via Bisnodes databas.
“Vi är skapade för att odla...”
Hon fascineras av livskraft, kärlek och död – hos växter såväl som hos människor. Victoria Skoglund är en av landets främsta trädgårdsmästare och namnet bakom Zetas handelsträdgård i Stockholm. Här möter vi henne i ett samtal där hon berättar om sin personliga resa. 
 
Som liten flicka var Victoria blyg, känslig och kreativ. Hon målade, ritade och läste jättemycket. Och så var hon väldigt mammakär.
– Min mamma och min farmor är två starka kvinnor som tillsammans skapat mig till den trygga person jag är idag, säger Victoria när vi går genom den prunkande handelsträdgården upp mot fiket där hyllorna är fyllda av nygräddade kanelbullar och vackert dekorerade kakor. Vi slår oss ner med varsin kaffekopp vid ett bord strax utanför i skuggan av en stor ek.
Victoria är uppvuxen i en entreprenörfamilj och båda hennes föräldrar tillbringade största delen av tiden på jobbet – Zetas handelsträdgård i Huddinge, Stockholm.
– Mina föräldrar var väldigt kärleksfulla, men hårt arbetande. Arbete gick före familj. Jag hängde på Zetas och fick hjälpa till med att kratta och vattna, men i själva verket ville jag bara åkta till Gröna Lund eller fika, som andra barn gjorde med sina föräldrar när de var lediga. Jag tyckte inte jag fick den uppmärksamhet jag ville ha. Jag var inte bortglömd, men mamma och pappa är både enormt drivna och jobbet blev deras livsstil.  
Det var främst Victorias farmor som tog hand om henne. Hon var kristen.
– Jag minns hur farmor hade kyrkomöten i hemmet. En massa kvinnor kom dit, de bad och sjöng tillsammans. Jag minns deras samtal om Jesus och att de drack kaffe. Det kändes bra att finnas med och lyssna på deras samtal och vara en del av deras gemenskap. Jag förstod då att det finns en högre makt. De försökte aldrig påverka mig aktivt, men det kändes tryggt att bara få finnas med i deras kyrkovärld. 
 – Farmor var finsk, karg men snäll. Hon, tillsammans med mamma, är de personer som präglat mig mest. Mamma har alltid varit 
väldigt fysisk, mjuk och kärleksfull. 
Sin pappa har Victoria bättre kontakt med idag än vad hon hade som barn.
– Vi pratar ofta i telefon och sedan jag och min exman tog över Zetas 1994 har pappa varit som en slags mentor för mig.
 
Men att gå i sina föräldrars fotspår och ta över Zetas var inget mål för Victoria.
– Nej, jag ville gå min egen väg. Jag utbildade mig till undersköterska och eftersom jag älskar att ta hand om och vårda kändes det som ett perfekt yrke för mig. Efter utbildningen jobbade Victoria på operation på Huddinge sjukhus i ett år. Målet var att bli barnmorska.
Men så kom hon tillbaka till Zetas där hon tillbringat så mycket tid som barn. Och då plötsligt, efter en lång paus från odling och växter, hände något med Victoria.
– Det var som en nyförälskelse. Jag upplevde att här i trädgården var jag i mitt rätta element. Allt var så bekant, alla namn, växter, blommor. Det var lätt för mig att komma in i allt eftersom jag förmodligen haft ett underliggande intresse för odling och växter ända sedan jag var liten. 
– Det är något speciellt att få följa ett frö som utvecklas och får liv. Men sedan är jag ju estet också, jag tycker om allt som är konstnärligt och vackert.
 
Victoria fascineras över liv och död, vare sig det gäller en växt eller människor.
– Jag läser ofta om människor som är svårt sjuka eller om döden. Har burit med mig detta lite makabra intresse ända sedan jag var liten. Bloggar jag följer skrivs av personer som kämpar med livshotande sjukdomar. Livet och döden hänger ihop och båda delarna är lika naturliga. 
 
Victoria fick vara med när hennes farmor dog.
– Jag hade sagt till henne att hon aldrig fick dö ifrån mig. Hon kämpade så länge. Hon var 97 år när jag sa till henne: ”Jag klarar mig, det är ok nu”. Strax efter dessa ord gick Victorias farmor bort, lugnt och stilla. Det var som att hon väntade på att få sitt barnbarns tillåtelse.
– Jag höll henne i handen och jag upplevde hennes bortgång som endast fin. Det är en sorg jag lever med, men min värld har inte gått under. Var bara tvungen att bli mer vuxen.
Victoria känner sig inte rädd för döden.
– Dödsögonblicket känns inte skrämmande, snarare fint. Däremot är jag rädd att dö för tidigt, jag är inte klar ännu. Victoria förundras över människans kapacitet att lyckas ta sig igenom det svåra hon drabbas av i livet.
Victoria har själv lyckats ta sig igenom ett par sorger, den första som 30-åring.
Trädgårdsterapi anses vara framgångsrikt för den utbrände. Ironiskt nog var det just som ledare och trädgårdsmästare som Victoria själv kollapsade.
– Jag hade två små pojkar hemma och jag hade just blivit chef för Zetas. Jag var inte säker på min ledarroll. Victoria förklarar att hon skäms när hon tänker tillbaka på den tiden. 
– För mig har det alltid varit viktigt att bry sig om och ta hand om andra människor. Att vara chef för 45 anställda krockade med min vilja att bli omtyckt. Jag hade stora problem med chefsrollen och visste inte hur jag skulle förmedla mina åsikter på rätt sätt.
 
Victoria sov inte, hade ingen aptit, hade huvudvärk, mardrömmar och öronsus. 
– Min hjärna höll på att koka över. Jag kunde inte ta emot någon information och jag började gråta så fort jag kom innanför dörrarna på Zetas. Jag kunde bli ledsen bara jag såg att grusgångarna inte var krattade. 
Ganska snabbt förstod Victoria själv att hon blivit utbränd och hon fick tipset om en terapiform som byggde på ledarskap. 
– Jag fick lära mig hur man tar hand om sin personal. Min ex-man samlade personalen och förklarade varför jag inte längre kom till jobbet. De var väldigt förstående och skickade små uppmuntrande ord till mig. Så fick jag tipset om terapi för människor med ledarroll. Det var klassisk kognitiv beteendeterapi och jag fick ställa om hjärnan för att få struktur i mitt arbetsliv. 
 
Victoria träffade terapeuten två gånger i veckan i ett halvår. Därefter då och då. 
–Terapin har hjälpt mig otroligt mycket och jag har kommit underfund med en hel del om mig själv. När jag mådde bättre fungerade även familjen som team bättre. 
Victoria har idag blivit duktigare på att vila och slappna av men hon har ingen stresstålighet längre. 
 
För Victoria som har stort kontrollbehov var det extra jobbigt att hamna i en sådan här utsatt situation. Därför är hon väldigt rädd om sig idag.
– Jag klarar inte av när stressen blir alltför påtaglig. Maj och juni är extremt hektiska månader här på Zetas. Jag försöker ta ledigt trots att jag inte hinner, enbart för att kunna ta igen mig.
 
Till sin hjälp i drivandet av Zetas har Victoria sin exman vid sin sida.
– Vi kompletterar varandra bra, säger Victoria och tar en klunk från sin kaffe. Någon ur personalen kommer och knackar henne på ryggen. En ny varutransport har just anlänt och Victoria måste rusa iväg någon minut. Hon är strax tillbaka, då och då har personalen frågor om en växts namn eller en placering av en blomma.
Victoria och hennes man skildes för ett par 
år sedan. Till skillnad från de flesta andra par som går skilda vägar var Victoria och hennes exman tvungna att fortsätta att ses varje dag.
– Vi har ju Zetas tillsammans, men har nog både som gifta och skilda alltid varit väldigt duktiga på att skilja på privat- och arbetsliv. De båda var tillsammans i 17 år och hon sörjer än idag att det inte blev som hon tänkt med själva familjebiten.
– Jag tycker fortfarande jättemycket om min exman som person. Jag har bara goda saker att säga om honom och han är en perfekt pappa. Att avsluta ett långt och kärleksfullt äktenskap som inte fungerar är inte lätt, det gjorde ont. Att bryta upp vår kärnfamilj var bland det värsta jag gjort. En skilsmässa är aldrig lätt och jag var inte klar med min sorgeprocess när jag något år senare träffade min nuvarande sambo.
– Vi hade en vänskap som sedan utvecklades till kärlek. Tillsammans har vi väldigt roligt och vi har bra samtal, vilket är viktigt i en sund relation. Johan är hantverkare och bygger pooler. 
Victoria förklarar att det inte var lätt för Johan att komma in i en relation med henne som fortfarande var i sorg.
– Jag grät varje dag över skilsmässan. Men Johan gjorde klart för mig att jag var kvinnan i hans liv och han fanns vid min sida i min saknad efter min familj. Märkligt nog, säger Victoria och ler. Hon själv var inte lika säker på sin kärlek till den nya mannen. 
– Det är först nu när jag bearbetat min sorg som jag tillåter mig att känna mig förälskad i Johan. Vi har en öppen relation där vi båda kan ryta ifrån till varandra. Skrik är inte ovanligt och det händer att vi kastar saker i golvet. Men när vi ryat klart då är det utrensat. Det finns ingen långsinthet och vi ältar inga konflikter, berättar Victoria. Det är svårt att föreställa sig denna mjuka, känsliga kvinna ”in action”, ryande med glasvaser som far i golvet runt omkring henne. 
– Jo, men jag har ett hett temperament och är en känslomänniska. Men som person är jag oftast väldigt glad. 
 
Victoria får energi av att ta hand om andra människor. 
– Under sju vinterhalvår jobbade jag med att ta hand om gamla. Jag tycker om att få känna mig behövd. Victoria menar att det säkert är ett slags inbakat bekräftelsebehov hon har med sig ända sedan hon var liten. 
– Man genomskådar sig själv ju äldre man blir och vi söker alla bekräftelse på olika sätt. Jag har till exempel aldrig tyckt om att klä upp mig och synas på fester. Många har frågat mig om jag kan komma och föreläsa, men att stå i centrum genom att folk tittar på mig är inget jag är bekväm med. Men det är något jag jobbar på, men ska jag föreläsa då vill jag vara väl förberedd. Så en dag…
 
Regelbundet kan man se Victoria som trädgårdsexpert i Nyhetsmorgon och där i rutan tycks hon nästan njuta av att vara i centrum. Avspänd och naturlig.
– Nej, jag känner mig faktiskt nervös inför varje inslag vi gör. De första gångerna TV4 ringde och frågade om jag ville vara med, sa jag nej. Men efter lite tjat lät jag mig bli övertalad. Nervositeten hänger nog ihop med min rädsla för att bli kritiserad. Jag vill bli omtyckt. Vid ett tillfälle beskrevs jag som ”ute” och ”ful och grå”. Det dröjde två år innan jag vågade vara med på nytt. Idag kan jag hantera mina känslor bättre och jag vet vad jag kan.
I starten var Victoria med i var och varannan tidning, men nu känner hon att hon ”har råd” att tacka nej till de magasin som inte ”känns rätt”.
– Det handlar så klart om marknadsföring, men jag är rätt trött på att läsa och prata om mig själv. Men jag tackar gärna ja till kvinnomagasin och inte minst till chefstidningar för kvinnor. Tycker det är viktigt att vi kvinnor peppar och inspirerar varandra. 
Victoria förklarar att hon har en förkärlek till kvinnan.
– Jag fascineras av de egenskaper vi besitter, det kvinnliga samtalet och känsligheten. Jag är även intresserad av kvinnans kapacitet när det gäller graviditet och förlossning, av livskraften. 
 
Apropå förlossning har Victoria själv alltid önskat sig tre barn, men hon känner att hon börjar bli för gammal.
– Jag hade alltid drömt om tre barn, men min exman ville bara ha två. Så nu har jag och Johan skaffat oss en katt istället, menar Victoria och skrattar. Det är inte svårt att ana vilken kärleksfull mor Victoria är till sina två söner. Hennes ansikte lyser när hon pratar om Pontus och Daniel.
– Pontus som är 18 bor hemma hos mig och Johan på heltid. Han delar många av mina intressen såsom att fota, inreda och gå på utställningar. Min 15-åring bor varannan vecka hos mig och varannan hos min exman. För honom är kompisbiten och olika typer av sporter väldigt viktigt just nu. Han är väldigt verbal och duktig på att uttrycka sina känslor. Jag får ofta höra att han älskar mig, säger Victoria och betonar vikten av att man berättar för sina nära vad de betyder. 
– Det är inget man endast förklarar på dödsbädden. Jag försöker förmedla till mina pojkar hur man pratar om känslor och jag ser att de båda är väldigt duktiga på att beskriva vad de känner.
 
Det går inte att undvika att se och även kommentera Victorias otroligt vältränade armar.
– Trädgårdsarbete är den bästa träningen. Varje morgon lastar och drar vi 30 vagnar, bär tunga krukor och gräver tungt. Ingen ska tro att det handlar om småpysslande bland blommor, det är snarare ett tungt fysiskt jobb. Under vinterhalvåret styrketränar de flesta av oss för att kunna klara jobbet under andra halvåret. Men Victoria medger att som arbetsplats är det svårt att finna något mer rogivande och harmoniskt.
– Flera kommer hit och arbetstränar. Det är en perfekt plats för den utbrände så länge det inte sätts samma press på dem som på de anställda här. Press är livsfarligt för den utbrände, säger Victoria.
 
Trädgårdsarbete ger enligt Victoria både psykisk och fysisk närvaro. Hon tror att vi är skapade för att odla vår egen mat, att det ligger i människans natur.
– Förr odlade man det mesta själv och nu har det blivit en stor trend på nytt. Vi märker i vår försäljning att våra konsumenter blivit allt mer medvetna. Man vill odla miljövänligt och giftfritt, vilket vi så klart tycker är otroligt roligt och stimulerande.
Växter och odling gör att man blir fysiskt närvarande i livet. Dofter kan förmedla känslor och påverkar vårt välbefinnande, man får fysisk aktivitet och dessutom frisk luft. Allt detta tillsammans gör gott för själen. På mig som är otålig som person har växter en positiv påverkan. Man måste anpassa sig till växternas takt, vilket skapar en ödmjukhet som vi människor mår bra av. Och att se processen när något växer, det är en enorm belöning och ger stor tillfredställelse.
 
Text och bild: Frida Funemyr
 
 
 
Share

Hus & Hem

article thumbnailVågat i Nässjö!

Nu har du möjlighet att förvärva en charmig stor villa med ett bra läge nära stan samt fina Ingsbergssjön i Nässjö. Villan erbjuder många rum och härlig ljus känsla. Trädgård mot lugna baksidan. Nya fönster 2014. Lättskött med fjärrvärme. Garage och gårdshus. På entréplan möts man av ett hem med känsla och rymd. Entréhallen rymmer klädförvaring och vidare in i huset finns en rymlig möblerbar hall med vackra spegeldörrar och väggpanel i vitt. Hög takhöjd är geno [ ... ]